Min dotter mår dåligt, mycket dåligt. Hon är 21 år och lider av ångest attacker, känsla av förföljelse, rädsla att vara bland folk samt kontakta folk, instängdhet, panik för framtiden, depression och dåligt självförtroende både för att hon skäms för sin psykiska hälsa samt sitt utseende.
Dock ser man inte något av detta på denna trevliga öppna till synes modiga och glada tjej.
Vid hennes första hjälp på rop/försök till självmord så klassades hon som för frisk för att bli inlagd. Hon var ju så vältalig.
Vid hennes andra försök samma år så vart hon riktigt illa däran. Denna gång fanns det inte plats få avdelningen för att bli inlagd. Men det erbjöds en psykolog kontakt mer än en vecka senare…. och hem skickades hon.
Tillslut blev hon inlagd efter att familj tvingat sig in på vad man kan tycka ska vara läkares område och bedömde själva att hjälp behövs ju!! Vi körde henne till psykakuten.
Där var hon ett par veckor och gjorde ingenting. Träffade otaligt olika personer läkare o psykologer. Som alla rekommenderade olika saker, bedömde olika samt hjälp rann ut i sanden. Hon upplevde endast att assistenterna såg henne o förstod hennes panik men de kan inte göra mer än se på…
Ut släpptes hon på hennes egen begäran för hon är ju myndig att bestämma själv och hon kanske hade en bra dag eller tyckte att det var till ingen hjälp att vara inlagd och stirra väggarna. Förståeligt.
Ingen hjälp fångade henne när hon kom ut. Tillbaka till varannan vecka möte en timme med psykolog. Verkligen inte nog med hjälp. Vi ringde olika ställen för att desperat fråga om vi kan få mer hjälp, men icke.
Vid ett psykolog möte berättade hon att hon satt ett datum för att dö.
Pga tystnadsplikt fick ingen veta och psykologen bad henne berätta för någon och gick sen på semester….
Detta har vi fått reda på i efterhand….när hon på datumet hittas. Familj åter igen blir hysteriska och kör in till psyk akuten. Där hjulet börjar igen… ut kom hon efter 24 h på egen begäran.
Allt lämnas till den sjuke själv och med dennes anhöriga supernervösa trippandes runtom. Och gissa om de alla också mår dåligt?

Det borde väl finnas proffs utbildade och kunniga med hjärta att vilja hjälpa till hands?
Som kollar upp en sån ung flicka dagligen via besök, telefon, email eller någonting???????
Det är sjukt, hon är sjuk men man blir sjuk av att bara tänka på den frusterande dåliga psykvården.
Vänta bara tills du själv mår dålig, då förstår du hopplösheten.
Vänta bara tills en när och kär till dig blir dålig, då förstår du frustrationen

Du som är frisk, välmående, politiker eller inte, med familj vänner eller anhöriga som du bryr dig om…
Du behöver inte förstå hur en som mår dåligt mår. Du kan inte, för du är ju frisk.
Men se problemet, respektera det och kräv resurser i samhället att göra något.
Fånga min dotter innan det är försent