Av egen erfarenhet, vill jag stryka under det som står i rubriken, ungefär så här: Man vill inte dö. Man orkar bara inte leva.
Det är min erfarenhet, när livet var, som värst. Inte vill man dö, men vad gör man när man inte orkar 1 minut till. Man måste göra sig omedveten om livet och hur gör man det ? Jo, man försöker komma ifrån verkligheten.
I DET läget, bryr man sig inte om, om man lever eller dör. Det finns bara EN tanke i huvudet och det är: Jag orkar inte vara medveten längre.
Vill säga, att jag idag, är GLAD, för att jag överlevde, men jag VET hur det känns, när man inte orkar längre OCH som sagt: De flesta vill nog inte dö, men man orkar inte leva.
Med hjälp av fantastisk personal, kontaktman, psykolog och underbara vänner, så kom jag igenom krisen. Fick hjälp att förstå VARFÖR och tog mig igenom och mår bra idag, även om livet inte är en dans på rosor, men det är en annan sak.
- Vårdcentral eller annan läkarmottagning.
- Psykiatrisk mottagning.
- Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.
- Ungdomsmottagning.
- Präst, diakon.
- Nationella hjälplinjen: 020 22 00 60. Alla dagar kl 13–22.
- SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08 34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22
- Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06
- Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06
- BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Måndag–fredag kl 15–21, helger kl 15–18
- BRIS vuxentelefon – om barn: 077 150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13
- Jourhavande adoptionskompis: 020 64 54 30
- Röda Korsets telefonjour: 0771 - 900 800. Alla dagar kl 14–22.
- Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.
- Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.