För ca.11 år sen (jag var då 20-21år) gjorde jag ett försök att ta mitt liv eller om det var det rop på hjälp, det vet jag inte.
Jag ville få ett slut på ett långvarigt och tungt blandmissbruk. En natt när jag kom hem till min lägenhet ville jag bara få ett slut på allt ihop. Men mitt i allt så ringde jag ambulansen. Sen kommer jag inte ihåg nåt förrän på morgonen därefter då jag hade ett kort samtal med en psykolog, nån timma senare skickades jag hem.
Än idag funderar jag på att ta mitt liv. Försöker hitta orsaker på att inte göra det. Att jag inte vill lämna min flickvän i sticket eller att lämna min familj. M Jag tror själv att jag håller en bra fasad utåt, men där inne känns det bara som ett stort sår som aldrig läker.
Tyvärr känns det som det bara rivs upp än mer så fort man läser nåt om självmord. Även om det säkert är ett ämne som måste samtalas om.

Sjuk jävla ångest