Tillhör en grupp som sällan uppmärksammas när man pratar psykisk ohälsa. Jag är medelålders man(46). Lider av en kombo av bipolär sjukdom samt kraftiga ångestyttringar, har haft tankar på att avsluta eländet eller vad man ska säga…är nog mina barn som håller mig kvar tror jag….tycker det är sorgligt att läsa om dessa unga människor som på något sätt faller igenom skyddsnätet och att psykvården kan missa uppenbara symptom som lämnas utan åtgärder. vet inte vad som är fel…tycker av erfarenhet att de(psykvården) ändå gör sitt jobb. men problemet är ju att man själv måste kontakta vården…de bedriver ju inte uppsökande verksamhet. sen att det begås tragiska misstag är ju inte bra, men det är ju oftast den mänskliga faktorn som spelar in.
en liten reflektion bara rätta mig om jag har fel…