När jag va 38år. Så hände väldigt mycket i mitt liv, jag förlorade min pappa i cancer år 2006. Den enda föräldern kvar i mitt liv gick kort. Min mamma gick bort när jag va 16år. Jag tog det väldigt hårt, nu kom allt tillbaka igen, det jag gick igenom när jag va 16. Sorgen tog tyvärr över. Jag va inte beredd att bli vuxen så snabbt, 38år och utan föräldrar kvar i livet. Jag blev deprimerad, gick inte ut. Jag sov endast, sov på dan till nästa dag. Mina tankar gick endast ’ Jag ville inte leva’, mitt liv var slut. Men jag kämpade på o kämpade. Det tog mig 7år, för att komma tillbaka i verkliga livet. Som tur el otur har jag en dold diagnos, som inte syns. Den läkaren såg allt igenom mig och tack vare min sjukdom, så gick jag väldigt ofta på kontroll. Jag vet inte vad det hade hänt mig om jag inte fick denna fina hjälp. Jag kan säga att jag är starkare nu, som klarade mig igenom detta. Idag kan jag känna sorg på ett annat sätt, när det är Mors och Fars dag så minns man. Och alla har sina upps and downs. Men annars är vården i Sverige inte bra, tyvärr.