Jag har under mitt förhållandesvis korta liv, blivit bollad fram och tillbaka inom psykvården i över 10 år. Det var först i fjol som vändpunkten kom. Detta genom en läkare som beslutade om tvångsvård (och inte trodde ett ord på allt mitt skitsnack) och i samband med detta tvångsmedicinering. Jag blev tvångsvårdad i 3 månader och det räddade mitt liv. Inte bara fick jag adekvat vård, jag fick också en riktigt diagnos och medicinerades därmed bättre. Idag mår jag bättre än på många många år.

Att besluta om tvångsvård är en väldigt drastik åtgärd, att frihetsberöva någon som ej begått en brottslig handling är kontroversiellt och skall vara det. Det är bra att lagstiftningen kring tvångsvård är strikt MEN jag menar att sjukvården borde bli mindre rädd för att använda denna åtgärd. Det är aldrig roligt att bli inlåst på en sluten psykiatrisk avdelning, men tvångsvård räddar faktiskt många många liv.