Ringde till psyk och bad om att jag skulle få hjälp. Att jag hade självmordstankar och hade börjat planera min begravning. Men hon jag pratade med skämtade bort de och sa att jag nog skulle känna mig sjukare än vad jag i själva verket var om hon skrev in mig. Några dagar senare tog jag en överdos medicin och höll på att dö. Så ska man behöva nästan ta sitt liv för att dom ska inse allvaret i de hela?
Nu mår jag bättre än någonsin och är glad att jag fick en andra chans. Läkaren sa att någon där uppe måste gilla mig väldigt mycket eftersom mina leverprover var skyhöga. Dom trodde inte jag skulle överleva. Men jag klarade mig utan nå komplikationer. Så om ni blir nekade till hjälp, så ge er inte! Man har rätt till hjälp!