TAMPA. Det blir inte alltid som man tankt sig.
Som i dag, nar planen var att i lugn och fin takt aka fran New Orleans till Tampa och lyssna pa La Grande Finale Romney.
En flink vaskryckare lyckades andra mina och min eminente kollega Peter Wixtroms planer, genom att ta min hand/datavaska nar vi bada stod en halvmeter bort och packade bilen.

Hej da pass, pengar och pressleg.
Adieu korkort och kreditkort.
So Long dator.

Det har kommer inte att paverka er namnvart, forutom att ni, tills jag far en ny dator, far forsoka forsta mig utan de tre sista bokstaverna i alfabetet.
Men det ar valdigt trakigt att jag inte kan rapportera ett dugg om vad Mitt Romney sa pa sitt tal.
Det ar valdigt trakigt att jag inte var pa konventet och sag konfettin falla over den gode Mitt.

Och det ar framfor allt synd att jag inte fick se Clint Eastwood, som jag forstar ar kvallens stora snackis.

Naval.
I morgon ska jag lyssna och lasa in mig.
Ni som foljde det far garna beratta vad era hojdpunkter var, och vad ni tyckte om Romney.