En dag med presidenten
av
WASHINGTON-MARYLAND-NASHUA-WASHINGTON. Han kom som ett yrväder med en röd slips runt halsen och blev president i USA en afton i november 2008.
Men fyra år senare har Barack Obama fått hård konkurrens på den politiska himlen av Mitt Romney.
Och uppe i den vanliga himlen är det orkanen Sandy som väljarna bryr sig mest om – inte stormvinden Obama.
I går följde jag USA:s 44:e president under en kampanjdag.
Här är en rapport från ”Air Force 12”.
Kl. 08.01
Han heter Barnes.
Han är beväpnad.
Han vill veta om bilen har några former av sprängmedel.
När han har tittat i motorhuven, bensintanken, bagageluckan, handskfacket, dataväskan, kameraväskan, bakom stolarna och under bilen är han nöjd.
En vit taxi får rulla in på militärbasen Andrews.
Kl. 09.34
Den gråhårige mannen som bär på Wall Street Journal ler när han sätter sig på rad 8.
– Du är ny? Välkommen. Vet du om att det här faktiskt är Mitt Romneys gamla plan? Han hade det i början av presidentvalskampanjen, men det var inte elegant nog för honom, så de gav planet till pressen, säger han och skrattar.
Är man van vid livet i ekonomiklass är det här dock elegant nog. En tallrik med frukter står och väntar som småplock. Menyn som flygvärdinnan räcker fram har tre olika frukostalternativ: bagel med rökt lax, bärfyllda crêpes eller stek, bacon och äggröra.
Det finns Air Force One, presidentens plan.
Det finns Air Force Two, vicepresidentens plan.
Sedan finns planet som följer efter ettan och tvåan, fyllt av journalister. Av en del skämtsamt kallat Air Force 12. Andra säger Zoo-planet. Formellt kallad ”the media charter”.
Det finns Air Force Two, vicepresidentens plan.
Sedan finns planet som följer efter ettan och tvåan, fyllt av journalister. Av en del skämtsamt kallat Air Force 12. Andra säger Zoo-planet. Formellt kallad ”the media charter”.
Efter att ha godkänts av Vita huset, säkerhetskontrollerats av Secret Service, och betalat en flygbiljett i samma prisklass som en jorden runt-resa, har Aftonbladet fått en plats i planet, som har Nashua, New Hampshire, som destination.
– Det är skönt med bara ett stopp. Förra veckan var vi i åtta stater på två dygn, säger den gråhårige mannen som presenterar sig som Scott Horsley.
Han är radiostationen NPR:s Vita huset-korrespondent.
Valkampanjen 2004 följde han John Kerry.
2008 Mitt Romney, sedan John McCain och Sarah Palin, och de senaste två åren reser han med Barack Obama inför valet den sjätte november.
– Den som var roligast var nog John McCain. Han älskade att prata med oss reportrar. Han gjorde det så ofta att hans pressrådgivare fick säga åt honom att hålla tyst, han berättade för mycket. De andra har varit mer… distanserade. Kl. 11.04
Himlen är blå och molnfri när den gröna och vita helikoptern Marine One landar på militärbasen, efter en tio minuters resa från Vita huset. Ut kliver Barack Obama, klädd i mörk kostym, ljusblå skjorta och röd slips.
– Det är skönt med bara ett stopp. Förra veckan var vi i åtta stater på två dygn, säger den gråhårige mannen som presenterar sig som Scott Horsley.
Han är radiostationen NPR:s Vita huset-korrespondent.
Valkampanjen 2004 följde han John Kerry.
2008 Mitt Romney, sedan John McCain och Sarah Palin, och de senaste två åren reser han med Barack Obama inför valet den sjätte november.
– Den som var roligast var nog John McCain. Han älskade att prata med oss reportrar. Han gjorde det så ofta att hans pressrådgivare fick säga åt honom att hålla tyst, han berättade för mycket. De andra har varit mer… distanserade. Kl. 11.04
Himlen är blå och molnfri när den gröna och vita helikoptern Marine One landar på militärbasen, efter en tio minuters resa från Vita huset. Ut kliver Barack Obama, klädd i mörk kostym, ljusblå skjorta och röd slips.
Det hela är över på ett par minuter. Ett par steg till nästa transport: Air Force One.
Presidenten kliver in, dörrarna stängs och 11.12 är planet i luften. Barack Obama sitter i sin privata del hela resan, där han uppdateras på situationen med orkanen Sandy, som väntas dra in över USA i morgon kväll och som man fruktar kan orsaka skador för flera miljarder.
Presidenten kliver in, dörrarna stängs och 11.12 är planet i luften. Barack Obama sitter i sin privata del hela resan, där han uppdateras på situationen med orkanen Sandy, som väntas dra in över USA i morgon kväll och som man fruktar kan orsaka skador för flera miljarder.
Kl. 12.42
Jennifer Belanger, 62, har köat vid Elm Street Middle School i Nashua sedan gryningen för att få platsen på första raden. Hennes yngsta dotter, åttaåriga Juliegh, börjar tröttna på att vänta, hon vill träffa presidenten nu.
– Han är snäll, säger hon.
Mamma Jennifer nickar.
– Barack Obama har förändrat våra liv. Jag körde skolbuss i femton år och min man har arbetat för Timberlands skor i 32 år, men ändå har vi bott 30 år i en trailer. Det var det vi hade råd med. Sedan adopterade vi Juliegh och då fick vi ett bidrag, så vi kunde köpa oss ett vackert hem. Jag är livrädd för att Romney ska vinna. För Julieghs skull. Jag är rädd att hon kommer att växa upp i ett samhälle där mannen vill att hon ska stå vid spisen. Vi har kämpat för mycket för att gå tillbaka.
Hon är inte den enda som är rädd.
En bit bort sitter Bob Stawasz, 63, och hustrun Arlette Stawasz, 60.
– Vi har en 25-årig dotter som är cp-skadad, säger Bob Stawasz.
– Varje gång Paul Ryan börjar prata om sjukvårdsvouchers blir jag livrädd för hennes skull. För vilket liv hon kommer att få, med hans vouchers.
Kl. 14.09
Man skulle kunna kalla honom ”vardagselegant”. Kavajen är av. Skjortan har inte en rynka, men är lite lagom uppvikt i ärmarna så att det rosa bröstcancerarmbandet syns tydligt. Presidenten däremot har fått desto fler rynkor sedan han tillträdde 2008. De flesta sitter som ett finmaskigt nät runt ögonen, och håret har numera flera gråa än svarta strån.
Han ser trött ut. Men han ställer samma fråga som han ställt varje dag sedan kampanjen drog i gång.
– Are you fired up?
Den 8 500 människor stora publiken är uppeldad. Hurrar när Obama hyllar den vackra höstdagen i Nashua. Buar när Mitt Romney kommer på tal.
– Rösta… inte bua, säger Obama.
Han pratar i 25 minuter. En reporter från en av de större amerikanska nyhetskanalerna roar de av oss som står närmast honom genom att avsluta flera av meningarna före presidenten. Han missar inte ett ord.
– Mitt Romney säger att han har en femstegsplan, säger Obama.
– Han har en enstegsplan, mumlar reportern.
– Han har en enstegsplan, säger Obama.
– Det är inte mycket han säger som vi inte har hört förut, muttrar reportern.
Men för folket i New Hampshire är det första gången. De jublar när Obama pratar om hur han hållit sina löften till dem. Skriker av glädje när han berättar att Usama bin Ladin är död. Och hade det inte varit bar himmel hade taket lyft när Obama säger att kvinnor ska bestämma över sina egna kroppar.
När han efter sitt tal går runt bland publiken kysser en kvinna hans hand.
Kl. 15.36
Kanelbullarna är indränkta i glasyr. Syltkakor ligger på hög, fyra olika sorters muffins. De flesta journalisterna som sitter för att lämna artiklar nu när presidenten lämnat skutan plockar på sig en, ibland två, vid enstaka tillfällen tre olika bakverk.– Man får akta sig för att inte gå upp i vikt när man jobbar här, säger Scott Horsley.
En av de få som väljer ett äpple istället för sötsaker är David Lightman. Han har jobbat som politisk reporter för McClatchy Newspapers i 32 år och sitter inne i skolans gymnastiksal för att skriva färdigt sin text.– Det var ett standardtal, säger han.
– För våra läsare är inte besöket i Nashua morgondagens nyhet, vi fokuserar på stormen.
David Nakamura vid Washington Post är inne på samma linje.
– Han sa inget som är värt att göra en egen grej på. Våra läsare vill veta om stormen.
Och det är även vad NPR:s lyssnare kommer att få höra när de lyssnar på morgonnyheterna idag.
– Men jag väver in lite från kampanjmötet också, säger Scott Horsley.
Kl. 17.00
På rad åtta i flygplanet väntar två kuddar, en filt och en flaska vatten.
Scott Horsley sträcker ut sig på platserna D, E och F.
– Stolarna är bekvämare i Air Force One, men här får vi tre platser var, säger han.
Det är tyst i planet. 20 reportrar, utspridda på trettio rader. Ett resultat av den ekonomiska krisen i landet. Två flygvärdinnor serverar fruktsallad, ostbricka och mera bullar. Deras ”kaffe eller te” är det enda ljudet som hörs, annat än enstaka knappranden på tangenter hos de reportrar som ännu inte lämnat sina texter.
En timme och 15 minuters flygning, sedan är en dag i presidentens fotspår över.
Åtminstone för Aftonbladets räkning.
Scott Horsley och David Lightman och de andra reportrarna tar ett snabbt farväl. Det dröjer inte ens ett dygn innan de ses igen.
Då är destinationen Florida.
För i morgon är det en ny föreställning.
När Orlandoborna får höra samma repliker som de i Nashua.
När reportern i mediaupbådet fyller i meningarna åt Barack Obama.
En vanlig dag på jobbet, för passagerarna i Air Force 12.
När Orlandoborna får höra samma repliker som de i Nashua.
När reportern i mediaupbådet fyller i meningarna åt Barack Obama.
En vanlig dag på jobbet, för passagerarna i Air Force 12.