NEW YORK. …Så befinner sig Barack Obama och Mitt Romney just nu – i skrivande stund – här i New York.
Tillsammans, på Waldorf Astoria.
Där drar de en massa skämt för en massa höga herrar och damer.

Det har bara gått 48 timmar sedan smockan låg i luften ett par mil härifrån, i Hempstead. Men just här och just nu råder tillfälligt eld upphör i valstriden mellan Barack Obama och Mitt Romney.
I kväll sitter de istället tillsammans, uppklädda i frack, och skrattar så hjärtligt under en middag på anrika lyxhotellet Waldorf Astoria i New York.

Varje år vid den här tiden inträffar en middag till Alfred E. Smiths ära, med New Yorks katolska ärkestift som värd. Och på just den här middagen, var fjärde år, så är det tradition att presidentkandidaterna ställer sig på scenen och drar en massa skämt istället för att göra det de brukar: debattera varandra med hårda ord, siffror, statistik och en och annan lögn. Det är en tradition som började 1960, när både Richard Nixon och John F Kennedy kom till en middag för att hedra Al Smith, som var de förste katolske presidentkandidaten. Och vips så var traditionen född.

Mycket, mycket märkligt.
Men så är det.

Innan någon av herrarna fick börja med sina ståuppskämt så utsattes båda för en hel del pikar från Al Smith IV, som fick in en hel del roliga poänger gentemot båda.

Till Romney:
– Din pappa är född i Mexiko och du har fem barn… är du säker på att du inte är katolik?
– Romney är väldigt rik och väldigt generös mot sin kyrka. Han ger den tionde. Vi bjöd egentligen inte hit honom för att han ska tala. Vi bjöd hit honom för att han ska konvertera.

Till Obama:
– Kyrkan har en hel del att tacka dig för. Jesus lärde oss att det är lättare för en kamel att ta sig genom ett nålsöga än det är för en rik man att komma in i himlen. Säga vad man vill om ekonomin i landet, herr President, men du har öppnat upp himmelriket för väldigt många människor.

Sedan var det alltså presidentkandidaternas tur.

http://youtu.be/kSznL29JyhQ

Först ut var Mitt Romney.
– När jag blir bjuden på sådana här fester är det oftast för att de vill att jag ska vara fyllechaffis, sa helnykteristen Romney och fortsatte.
– Mitt bästa debattips är att undvika alkohol… i 65 år.
Han fortsatte med att prata om hur skönt det var att ha någon att luta sig mot när dagen närmade sig sitt slut.
– Jag har min hustru, Ann. President Obama har Bill Clinton.
Romney pratade också lite om vad jobbigt det var med alla klädbyten på kampanjen.
– Därför är det så skönt med den här middagen i kväll. Jag får ha på mig samma kläder som jag och Ann brukar ha på oss hemma.

http://youtu.be/-Gy3a50vVSk

Sedan var det Barack Obamas tur:
– Varsågoda och sätt er på stolarna, sa han när han fick stående applåder.
– Annars kommer Clint Eastwood att skälla ut dem.
Obama fortsatte sedan med att konstatera att han var full av energi i den andra presidentdebatten.
– Jag var utvilad. Jag tog en så skön tupplur under första.
Det var inte det enda skämtet han drog om misslyckandet i Denver.
– Tro mig, mina herrar. Jag lärde mig att det finns värre saker som kan hända på din bröllopsdag än att du glömmer köpa en present. (Makarna Obama firade 20-årig bröllopsdag samma dag som debatten.)
Obama berättade också hur han tidigare på dagen hade varit och handlat i Midtown i New York.
– Jag shoppade i en affär i Midtown. Mitt Romney å andra sidan, köpte en affär i Midtown, sa han.

Det var samma visa 2008, när Obama stod på scen tillsammans med John McCain.
Den sistnämnde fick då en del kritik för att han envisades med att kalla Obama för ”den där”, trots att poängen med kvällen är att de ska driva med sig själva – och varandra.

Ett av McCains roligaste skämt då var när han sa att ”även om jag står i ett rum som är fullt av tjusiga demokrater från Manhattan så kan jag inte släppa känslan av att det finns några här inne som hejar på mig…”
Han vände sig sedan om till Hillary Clinton, som då var senatskollega med McCain och som precis hade förlorat demokraternas interna kamp mot Obama, log stort mot henne och sa ”Det är väldigt trevligt att ha dig här ikväll, Hillary.”
Väldigt roligt.

Obama passade den kvällen på att dra flera skämt om sig själv och sitt ursprung, som det redan då tisslades och tasslades mycket om. Han sa att hans första namn, Barack, var swahili och betydde ”den där” och fortsatte med att säga att ”mitt andranamn, Hussein, fick jag uppenbarligen från någon som aldrig trodde att jag skulle bli presidentkandidat.”

2008 avslutade båda herrarna med att hylla varandra, vilket vi alla vet vid det här laget är högst ovanligt under det vi kallar valcirkusen.
Och samma visa upprepades i natt.
Båda männen avslutade med några väl valda klyschor om hur det viktigaste i livet inte var politik och att Obama/Romney var en fin person med en fin fru och fina barn som var lyckligt lottad i livet.

Som sagt.
Ser fram emot en liknande roast-middag med Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt under valslutspurten 2014, med ärkebiskop Anders Wejryd som medlare.

Nu när det var sagt…
Vem tycker ni vann ståuppmatchen?