Härbärget för hemlösa veteraner ligger vägg i vägg med mitt designhotell som är så hippt att det saknar skylt. Vi körde förbi två gånger innan vi förstod att det var ett hotell.

Härbärget däremot är lätt att hitta. En baldakin skjuter ut över dubbeldörrarna av glas och där finns en tydlig skylt. Den behövs inte. Männen med tomma blickar och härjade ansikten berättar utan ord att här är ett härbärge.

Mitt rum är kalt och modernt vilket innebär att det saknar textilier. Det ekar när jag går på det kalla, ljusa trägolvet.

Härbärget saknar också mattor och de beiga färgerna påminner om dem i mitt rum. Men det ekar inte. Jag inbillar mig att det beror på alla människor som tyst rör sig i byggnaden. Jag har sällan sett så många män vara så tysta.

Jag kommer dit på förmiddagen. Männen börjar redan ställa upp för lunchen i matsalen. Mat serveras tre gånger om dagen så ingen behöver gå hungrig. Ändå radar de upp sig en dryg halvtimme i förväg. Jag söker blickar men de ser förbi mig, önskar inte kontakt, vill inte bli tilltalade.

För närvarande är i USA mellan 70 000 och 107 000 veteraner hemlösa. I går natt bodde 286 av dem i huset bredvid mitt hotell. Fram tills nyligen fanns här en som stred i andra världskriget, och någon som var med om Koreakriget. Största gruppen var i Vietnam, därefter kommer i antal soldaterna från Gulfkriget.

Föreståndarna skönjer en ny, kraftig våg: de som slagits i Afghanistan och Irak.

Männen med de undvikande blickarna är produkter av den enda sektor i samhället som ingen politiker kan ifrågasätta. Militären. USA är ett av världens öppnaste samhällen men också ett land som för tankarna till Preussen före första världskriget. Dyrkan av soldaten, en förunderlig tro på vapnens styrka.

Det betyder inte att den enskilde soldaten är kung. En av veteranerna, Tim, säger att det är svårt att hitta jobb. ”Arbetsgivarna fruktar att vi lider av posttraumatisk stress.”

Ofta gör de det. Sprit och knark lindrar ångesten.

– Jag vet hur det är att gå ut från härbärget och se till höger och vänster och inte ha någonstans att ta vägen, säger Tim.

Tar han till vänster passerar han hotellet som är så fint att det inte märks.