En skolpolis i Angleton är inte samma sak som en skolpolis i Sverige.
James Gayle är en drygt 40-årig karl som har verkat under falsk identitet och jagat knarklangare. Nu är han chef för polisen i den lilla kommunen Angletons skolor. Det innebär att han ger barn böter och i värsta fall skickar dem i fängelse.
Gayle har sitt högkvarter i Angleton High School, en enorm tegelbyggnad som huserar 1 863 elever och fem poliser. Kommunikationscentralen har tre väggar med TV-skärmar som visar bilder från 542 övervakningskameror i kommunens elva skolor.
Alla är övervakade, från sexåriga elever i grundskolan till nittonåringar som går sista året i high school.

Medan vi pratar ringer telefonen. Gayle svarar och säger:
– Nu tar du det lugnt. Andas långsamt. Så ja. Andas långsamt igen.
Det är en upprörd pappa: hans dotter har problem i skolan.
Telefonen ringer igen. Gayle svarar, reser sig och skyndar ut. När han kommer tillbaka säger han att två flickor har blivit ovänner på Facebook. De kallades till rektor Jerry Crowell och där blev en av flickorna så arg att hon kastade en stol.
– Jag gick in och sa till dem att nu närmade de sig lagbrott. En av dem sa ”fuck you” till rektorn. Hon kommer att få böter.
Böterna sträcker sig från en till 500 dollar. Storleken bestämmer en domare. Gayle och hans kolleger utfärdar tre till fem böter i veckan, ”lågt räknat”.

Han tar fram en böteslapp där brotten räknas upp, polisen kryssar i de rutor som är aktuella :
* Störande i klassen.
* Störande på skolbussen.
* Fult språk.
* Fula gester.
* Slagsmål.
* Trakasseri.
* Innehav av tobak.
* Fylla.
* Hot.
Innehav av mobiltelefon finns inte med på böteslappen, men en skylt vid infarten säger att det kostar upp till 200 dollar om elever använder mobilen på skolan.
Gayle betonar att han inte springer omkring och utfärdar böter till höger och vänster. Böterna – och fängelsestraffen – är en sista utväg. Lärare och rektor utdömer disciplinära straff för mindre förseelser, till exempel enstaka tillfällen av skolk och bus i klassrummet.

– En elev kan placeras i ett eget rum eller vid ett eget bord i matsalen. Vårt distrikt tillåter sedan flera år inte aga.
Det finns tillfällen då polisen går in i klassrum och tar hand om ohanterliga elever. ”Vi har gjort tre gripanden denna månad.”
Den som är över tolv år kan dömas till fängelse, max tio dagar, oftast blir det bara en natt. Hittills i år har en elev fått fängelse för att ha sagt ”fuck you” till en lärare. Tio elever greps i januari för att använt marijuana och receptblagda mediciner. De försökte sälja marijuana till en polis som rörde sig under täckmantel och låtsades vara elev.
Alla tio fick fängelse.

Ett gripande noteras i straffregistret och följer eleven genom livet.
– En potentiell arbetsgivare kanske vill se utdrag ur straffregistret. Då får du förklara att du gjorde en dumhet i skolan, att du misskötte dig en gång. Jag tror de flesta överser med det.

James Gayle säger att poliserna är spända. Det är fredag och  skolan stänger snart för en veckas vårlov. Eleverna är upphetsade, någon kan spåra ur.
– Jag är konstant orolig för skottlossning. Vi tränar hela tiden för att vara beredda. Jag tog hit en före detta israelisk elitsoldat som tränade oss i taktik under fem dagar i somras. Var redo – det var det viktigaste jag lärde mig.

Gayle säger också:
– Vi har aldrig behövt skjuta någon.
Av detta kan man få intrycket att Angletons skolor är vilda västern. Det är de inte. Gayle minns en elev som hade med en pistol till skolan för fyra år sedan. Han ville visa den, inte mörda.
Och så var det en grabb som klippte till en lärare.När poliserna skulle gripa eleven viftade han med en påk och skrek att de hellre fick skjuta honom. Hans mamma hade nyligen dött i aids och killen var helt upp- och nervänd. Gayle pratade med honom i 20 minuter och till sist sjönk han ner på knä och la armarna på ryggen så att poliserna kunde sätta på handbojor.
Han fick två års ungdomsfängelse.
Det ringer till rast. Det dånar av tusentals ivriga fötter och tusentals ivriga röster. James Gayle går ut i centralkorridoren som är 400 meter lång och strax svärmar ungdomar kring honom. Han skämtar med dem, tonen är vänskaplig.

Angleton har gått från att vara en solid medelklasskommun till att vara ganska fattig. De kemiska industrierna i trakten anställer inte lika mycket folk som förr. 68 procent av eleverna får bidrag till lunchen. En del får maten gratis, en del får köpa den för 1,60 i stället för två dollar som är det ordinarie priset och det sistnämnda illustrerar bättre än det första hur ekonomiskt pressad kommunen och dess invånare är.

Skolpoliserna gick förra året med på att sänka sina löner med 4,9 procent för att få behålla jobben.

Narkotikapolisen Eric Huffman, som tillhör Gayles styrka, går med sin labrador Rip i korridoren.

Rip sniffar på de ljusbruna elevskåpen. Finns det marijuana, heroin, amfetamin eller kokain känner han det. En elev gömde en påse marijuana i bensintanken på sin bil. Rip kände doften, eleven åkte fast.
– Vår närvaro i skolan är positiv, säger James Gayle. Vi ser till att ingen bryter mot lagen. Det ger eleverna arbetsro. Vi är här som ett stöd.

 

 

Bildspel från Angleton High skol med James Gayle och hans kollegor.

[slideshow auto=”undefined” thumbs=”undefined”]