Vår resa slutar på en terrass i världens viktigaste förort.

Terrassen tillhör Brian Holoubek, 37, tidigare lobbyist för vapenindustrin. Brians granne Joe Gordon, professor på National Intelligence University, kommer över för att vara med och språka. USA har 16 olika spionorganisationer och Joe lär ut analysmetoder till dem alla.

Förorten till Washington heter McLean. Här bor mäktiga byråkrater, jurister och politiker, till exempel Newt Gingrich, den fjärde och sista republikanska presidentkandidaten vars hemkommun vi besöker.

Brian och Joe säger att McLean är en så säker plats att de aldrig låser dörren till sina hus.

Jag vet inte ens var nyckeln är, säger Joe.

Han har bott här i 29 år, Brian med familj i två. Att köpa hus i McLean är ett rejält kliv upp på den sociala stegen.

Det är en underbar dag. Träden är på väg att slå ut, fåglarna sjunger och nedanför terrassen leker Brians två barn, Alice, 5, och John Thomas, 3.

Brian arbetade ett tag i senatens miljöutskott också. Han älskade det, säger han, men det tar tio femton år innan du tjänar bra med pengar och det tålamodet hade han inte. Frun Michelle är advokat specialiserad på patenträtt. Hon har så god lön att Brian kan vara hemma med barnen ett tag.

– Många har au pair-flicka. Men jag kommer från Louisiana och tycker att … det för tankarna till slaveri. Jag vill inte ha någon hjälpreda boende i huset. Vi kan ha hemhjälp men jag vill att hon går vid dagens slut.

Skolorna i McLean är fantastiska. Den som bor här har ingen anledning att sätta barnen i privatskola. Det har naturligtvis med invånarna att göra. Den överväldigande majoriteten är välutbildad.

– På vår gatstump bor en marinofficer, tre professorer, en läkare, en advokat, en kille som arbetar för Världsbanken och en som arbetar med bistånd, säger Brian. Genomsnittsinkomsten för en familj är 180 000 dollar per år. I min hemstad Shreveport i Louisiana var den 24 000.

Newt Gingrich tillhör de lärda i McLean. Denne akademiker, doktor i historia, och före detta talman i representanthuset brukar handla i antikvariatet Old Book Company ett par kilometer bort.

Han föreläste för Joe på 80-talet.

– Det var innan Newt Gingrich blev Newt Gingrich. Han var mycket stimulerande. Väcker tankar. Rör om i grytan. Sedan blev han en katastrof som politiker!

Joe ser Gingrich då och då. Senast stötte de på varandra på McLean Family, en enkel resturang med rosa galonklädda soffor. Där äter förre vicepresidenten Dick Cheney ibland också.

Brian fyller i att förre utrikesministern Colin Powell bor i McLean. Ted Kennedy hade ett hus här. Och Pat Buchanan och… Joe säger att hans fru, som är lärare, har undervisat förre vicepresidenten Dan Quayles son.

Washington är världens mäktigaste stad, och till McLean far de mäktiga på kvällen för att vila och umgås med familjen. De grillar med grannarna. Spelar boll på gatan. McLean är så fridfullt att en av Brians grannar reagerade när de okänd karl promenerade förbi. Han gav henne konstiga blickar, det verkade som om han ville ta sig in i hennes hus. Hon ringde polisen.

Det var för ett år sedan.

Någon annan incident kan inte Brian och Joe komma på. Brian bjuder på gryta från Louisiana. Den är mustig och stark. Vi dricker isté. Han berättar att hem- och skolaföreningen har en budget på 240 000 dollar. Det är frivilliga donationer från föräldrar till ett par hundra barn.

– Jag brukade hjälpa till i skolan. Och jag var ledare för flickscouterna, säger Joe som är 70 och varje dag cyklar 45 kilometer till och från jobbet.

– Detta är en grön trädgård, säger Brian.

– Ett starkt område för musik, säger Joe. Det finns 300 körer i Washingtonområdet. Jag ska sjunga i min kör i kväll. Callista, Newts fru, är med i en annan.

Att sitta på Brians terrass och prata är att befinna på en fredad plats i en kaotisk och stridslysten värld. Mannen vi talar om, Newt Gingrich, har spelat stor roll för att skapa den nuvarande fientligheten i amerikansk politik. 1990 lät han till exempel i en promemoria till republikanska kandidater föreslå att de skulle attackera demokratiska motståndare som sjuka, förrädare och bisarra.

Fågelsång. Barnröster. Denna plats har vackra hus, en del stora, en del normala, med trädgårdar som är lagom stökiga. Invånarna har annat att göra än att vattna och klippa gräsmattor.

På dagarna bestämmer de om soldater ska sändas till Irak eller Afghanistan, om Libyen ska få hjälp eller inte, vilka länder som ska få ekonomiskt bistånd, de grälar om skatter och hälsovård, de analyserar hemliga underrättelser, utreder lagförslag, säljer vapen, jagar terrorister…

Jag tänker: Alla imperier har haft en fredad mittpunkt. Här är den. På den sista dagen på vår resa har vi nått fram till den.

– Det är lantligt i McLean, säger Joe. Här finns inga industrier, bara CIA:s högkvarter. Regeringen och byråkratin är vår industri. Och den har aldrig lågkonjunktur.

Vem ska ni rösta på?

– Den som blir nominerad av republikanerna, säger Brian.

– Obama, säger Joe.