I veckan är det tio år sen Paris förorter brann. Vår reporter Susanna Hållbus berättar om upploppen – och om vad som hände sen.

*****

Strax efter 18, en torsdag i oktober 2005, i Clichy-sous-Bois, en förort till Paris.

Två tonåriga pojkar dör av en kraftig elchock inne i en transformatorstation. De hade klättrat över staketet för att komma undan polisen. Zyed Benna och Bouna Traoré var bara 17 och 15 år gamla.

Deras kompis, 17-årige Muhittin Altun, överlevde mirakulöst.

I Clichy-sous-Bois är arbetslösheten hög. Invånarna har invandrarbakgrund. Uppdämd frustration över regeringens slapphänthet och polisens rasism och trakasserier, triggas av pojkarnas dödsolycka.

Redan samma kväll som olyckan, 27 oktober 2005, började kravallerna i Clichy-sous-Bois, som ingår i förortsområdet Seine-Saint-Denis. Första november spreds upploppen till hela Seine-Saint-Denis. Dagen därpå: till städer i hela Frankrike.

*****

Reportern Magnus Falkehed, som då arbetade för Aftonbladet, berättar om krigsliknande sammandrabbnigar mellan ungdomar och poliser. Brända bilar, krossade busshållplatser – och skottskadade personer.

”Ovanför våra huvuden cirklar en helikopter. Strålkastaren söker över taken på de grå femvåningshusen i jakt på smygskyttar”, skriver han om upploppens tionde dag.

*****

Upprorsmakarna beväpnade sig med gatsten, molotovcocktails och ibland skjutvapen. Dåvarande inrikesminister – och senare president – Nicolas Sarkozy kallade dem för ”slödder” och sa att han skulle spola rent i förorterna med högtryckstvätt.

Utegångsförbud. Undantagstillstånd. Förutom 9500 extra poliser i tjänst, satte myndigheterna in en tillfällig lag som inte varit i bruk sen kriget mot Algeriet på 1960-talet.

Efter en månad ebbade upploppen ut. Totalt brändes 10 000 bilar och 300 byggnader. Räkningen för förstörelsen landade på två miljarder kronor.

I våras, efter nära tio år av utredningar kom så domen mot poliserna som jagade tonårspojkarna. De frikändes.

Den nu 27-årige överlevaren, Muhittin Altun, säger till France 3 att han gillar att kolla kriminalserier på TV.

– Där blir de skyldiga alltid straffade.

Han bär fortfarande långärmat för att dölja de fysiska ärren.

Susanna Hållbus