Har nog läst tusen tidningsartiklar om flyktingkrisen vid det här laget. Lyssnat på radio, sett tv-inslag, följt flöden i sociala medier.

Ändå är det först när jag ser den här lågmälda minidokumentären, som följer en familj som går till fots genom Ungern, som katastrofen blir överblickbar i sin helhet.

Den heter ”We walk together” och har gjorts av brittiska The Guardian. Som tittare kommer man människorna riktigt, riktigt nära.

Lägg tjugo minuter på den, du också.

Det finns de som säger att Tyskland har en särskild skuld till världen efter nazismen. Att det skulle göra tyskarna mer måna om att välkomna människor på flykt.

Jag vet inte vad Hilde Schramm, 79, skulle säga om det där.

Hon är dotter till Hitlers rustningsminister och arkitekt Albert Speer och har trots det, eller kanske just därför, vigt sitt liv åt fredsrörelsen.

Nu har hon öppnat sitt hem i Berlin åt syriska flyktingar. Hör henne berätta själv i BBC i dag.

Dåtid blir nutid. Man ryser.

Bilden på drunknade Alan, 3, har fått en hel värld att öppna ögonen för flyktingkrisen – och greppa efter svar.

De största tidningarna och nyhetssajterna sätter sina främsta journalister på att berätta och reda ut.

Här är tre helt oumbärliga texter från helgen du inte får missa.

1. Att leva under Islamiska staten

Tyska Spiegel har kommit över en unik dagbok inifrån en libysk stad kontrollerad av terrorsekten IS. Här får vi följa vanliga människors liv till slutet (som inte avslöjas här).

2. De desperatas flykt

New York Times Magazines berättar interaktivt om flyktingarnas livsfarliga väg, i bräckliga båtar över Medelhavet.

3. Därför upplever Europa en flyktingkris

Amerikanska nyhetssajten Vox reser ut varför så många är på flykt just nu på ett nytt och informativt sätt. Text varvas med grafik och diagram. Läs och bli smart.

Jämnåriga spelar dataspel eller går på fester.

Thomas van Linge, 19, sitter i pojkrummet i Amsterdam och ritar kartor över krigets Syrien. Dag och natt arbetar han över internet. Han samlar information från sina källor inne i landet: på Twitter, Facebook och Youtube. Jämför bilder på artilleripjäser med flygfoton, verifierar och konstaterar:

Islamista staten trängs tillbaka utanför staden Marea… Kurdiska förband rycker fram i Hasakah… Regeringsarmén är omringade av jihadister i Deir ez Zour…

Han färglägger kartan i rött, grönt, gult och grått. Med en detaljrikedom och precision så bra att kartorna nu används av CNN och New York Times. Och universitet.

Allt började med ett specialarbete i skolan. Thomas konstaterade att de kartor som fanns över krigets Syrien inte var tillräckligt detaljrika.

– Man kan göra allt över internet, säger Thomas som aldrig varit i Mellanöstern till BBC.

Så hur hjälper allt detta Syriens folk?

– Jag tycker det är viktigt att folk får veta vad som händer i Syrien. Vi måste göra något åt det.

Hör Thomas berätta själv i BBC här och i Spiegel här (på engelska).

Och följ honom på Twitter och få kartorna direkt i ditt flöde här.

Hundratusentals människor har lämnat kriget i Syrien med en gemensam dröm: att starta ett nytt liv i Europa.

De flesta tvingas kliva ombord på smugglarnas båtar tvärs över Medelhavet eller bli instängda på lastbilsflak upp genom Östeuropa. De livsfarliga resorna har fått människor att söka nya vägar. Något som framgår av det här reportaget i Guardian.

Den brittiska tidningen har rest till den nordnorska staden Kirkenes, vid den ryska gränsen. Upp emot 20 syrier i månaden kommer nu över gränsen för att söka asyl i Norge. Bakom sig har de en nästan 400 mil lång resa. Från Syrien, över gränsen till Turkiet och norrut genom ett allt kallare Ryssland till den arktiska staden.

– Några har försökt att ta sig över med cyklar, resten i bilar. Det är enkelt för dem, de kan sitta i en rysk bil och komma in i Norge, säger Thomas Pettersen, den enda tjänstgörande polisen i staden till Guardian.

I morse kom nyheten att två båtar sjunkit utanför Libyens kust och att uppemot 500 flyktingar drunknat. Och än en gång riktas fokus på den livsfarliga situationen som råder i landet.

En halv miljon flyktingar och migranter uppskattas befinna sig i Libyen. De kommer från länder som Syrien, Nigeria och Eritrea och väntar på en chans att göra den livsfarliga båtfärden över Medelhavet.

Libyen är ett laglöst land. Den regering som tog över efter Ghadafis fall 2011 har kollapsat. Olika miliser strider om makt och olja och terrorgruppen IS växer sig allt starkare.

Flyktingar blir inlåsta i fängelser. Laglösheten har gjort landet till ett paradis för människosmugglare, som tjänar grova pengar på att sälja drömmen om Europa. Verksamheten pågår öppet och ledarna för syndikaten löper liten risk.

På grund av säkerhetsläget har ytterst få oberoende journalister tagit sig in i landet det senaste året. Men det finns undantag. Här är en dokumentär från amerikanska Vice i mars i år. Den är otäck men viktigt. Se den och förstå.