Under gårdagen var väldigt kraftig åska över främst Norrlandkusten. Tidningarna rapporterade om hagelkorn stora som femöringar. Jag fick frågan av en journaligt om varför SMHI inte hade gått ut med en varning för detta.

 När varnar vi?

 När det gäller just väldigt kraftiga regnskurar, åska och hagel är det svårt att gå ut med en varning, då vi ofta inte vet hur kraftiga skurarna kommer att bli. För att vi ska gå ut med en klass 1 varning för regnskurar ska det komma mer än 35 mm på 12 timmar över ett större område. Under gårdagen var det över 35 mm på 12 timmar i Västernorrlands län, dock väldigt lokalt. Åska varnar vi för när vi ser att vi har en stor instabilitet i luften, exempel när två olika luftmassor möts. Varnar vi för åska ingår även lokala varningar för kraftigt regn och kraftiga vindbyar. Hagel är något vi aldrig varnar för, då vi inte kan se det i våra prognoser. Men finns det varning för åska är det inte orimligt att hagel förekommer. Varningarna kan läsas på internet eller höras i radions P1.

 Varför varnar vi?

 Varningarna görs för att förbereda allmänheten och vissa funktioner i samhället på väntade väderstörningar som kan leda till obehag och ökade resursbehov, t.ex. för att planera personalbehov inom räddningstjänsten vid väntade stormar och för att allmänheten ska veta om de behöver hålla sig inomhus. Vindar, brandrisk i gräs/skog & mark, regn och åska är väder som det kan utfärdas varningar för. Den lägsta nivån gäller väder som kan innebära vissa risker för allmänheten och störningar för en del samhällsfunktioner. Den högsta nivån är mycket extremt väder med stor fara för allmänheten och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten ombeds då att följa informationen på radio och TV.

/Elin

Foto: Magnus Svensson

Nattlysande moln tror man består av väldigt små iskristaller som kristalliserats runt väldigt små fina stoftpartiklar. Molnen går inte att se i dagsljus utan enbart i skymningen, då de är belysta av solen efter att den har gått under horisonten. De bildas på omkring 80 km höjd, medan de moln som man vanligen ser ligger från marken och upp till 9-12 km höjd.

Denna typ av moln syns huvudsakligen från mitten av maj till mitten av augusti på norra halvklotet och oftast på latituder mellan 50 och 65 grader.

/Elin

Det här med miljö- och klimatfrågor är inte enkelt. Och ändå är det väldigt enkelt. Vi människor påverkar, enskilt och gemensamt, vår omgivning på ett sätt som förändrar förutsättningarna dels för våra egna liv, dels för andra organismers liv.

Vi gör saker som på kort sikt ofta gör livet lite lättare och roligare att leva. Men samtidigt har en del av dessa saker en del besvärande bieffekter som försämrar förutsättningarna för kommande liv. En insikt som dessutom börjar sjunka in är att försämringarna är något som sker redan nu, de är inte bara något diffust hot i en avlägsen framtid.

Många saker påverkar klimatet, såväl naturliga som antropogena. Av de antropogena så är koldioxiden den mest inflytelserika, dock inte den enda. Vi har utsläpp av andra växthusgaser, tex metan, lustgas och freoner och vi förändrar jordens albedo, tex genom aerosoler och förändrad markanvändning. Vi har även även saker som vi människor inte kan påverka, tex förändringar av jordens rotation kring solen, solfläckar mm. Människans påverkan på klimatet är nu stort i relation till de faktorer som vi inte kan påverka.

Man måste ta ett systemperspektiv. Om vi skall minska utsläppen av koldioxid med X% så måste vi minska förbränningen av fossilt kol med X%. Det måste i sin tur leda till att vi minskar brytningen av fossilt kol med X%. Det måste faktiskt leda till att vi låter kol vara kvar i marken, trots att det kanske är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna det. Detta eftersom uppehållstiden för växthusgaserna i luften är så lång (tiotals till tusentals år) att det spelar marginell roll om utsläppet sker i år eller om tio eller femtio år.

Man har räknat på hur mycket mer koldioxid vi människor kan släppa ut och fortfarande klara av det så kallade ”2 graders-målet” (vilket inte låter mycket, men som i alla fall resulterar i en havsnivåhöjning gott och väl över fem meter).

Bild. Historiska utsläpp av kol från olika fossila källor samt framtida projektioner för 75% sannolikhet att inte överskrida 2-gradersmålet.

Det visar sig då att vi måste minska utsläppen av koldioxid med storleksordningen 3-10% per år (för att landa i ett nära samhälle som i princip inte använder fossilt kol alls omkring 2040-2060). Det här visar sig vara ungefär samma struktur på minskning som Peak Oil tvingar oss till avseende bristen på olja.

Man kan roa sig med att fundera på sannolikheten för att detta skall ske. Och då menar jag inte peak oil, utan sannolikheten att människan frivilligt skulle avstå från att bryta fossilt kol och skövla skogar. Personligen tror jag sannolikheten är mycket liten. Detta både eftersom det finns stora ekonomiska och maktstrukturer som lever av att utvinna fossilt kol, dels eftersom vi människor, på kort sikt, får mycket välfärd genom att använda fossilt kol. Det är som att kissa i byxorna men i väldigt mycket större skala.

Det här är världens största dilemma. Det skulle (troligen) bli en ekonomisk och social katastrof om man slutade använda fossilt kol i den takt som vetenskapen säger att vi borde för att slippa problem som havsnivåhöjning, försurning av haven, utslagning av ekosystem, omfattande skogsbränder, vattenbrist, översvämningar mm.
Och det skulle (minst lika troligt) bli nämnda miljöproblem om vi fortsätter använda fossilt kol och skogsskövling i den takt som vi gör idag (och därtill ökar vi takten!).

Det är en stor skillnad mellan att JAG får fördelarna NU och NÅGON ANNAN/JAG får ta de negativa konsekvenserna SENARE. Bland annat därför rullar vi på i samma hjulspår som tidigare.

Jag är inte naiv. Ingen ”räddar klimatet” på egen hand. Men jag kan göra det lättare för andra att dra sina strån till stacken och jag kan undvika att försätta mig i en situation som blir obekväm i framtiden.

Uttrycket ”rädda klimatet” är förlegat. Hade vi velat bibehålla ett någorlunda stabilt klimat så skulle man beslutat sig på 1960 eller 70-talet. (Det fanns om inte annat bra incitament i form av oljekris, men det ”gick över”.) Klimatet förändras nu snabbt. Det minsta man kan begära av mänskligheten är att vi undviker att öka farten.

En väsentlig del av vår samhällsstruktur bygger på att väldigt många skall att kissa i våra gemensamma byxor även i morgon. Men det finns andra sätt att få välfärd, även om det tar lite tid och kan vara såväl roligt som jobbigt att ställa om. Det lönar sig i längden.

Synsättet borde vara: Hur skall vi människor använda den mängden fossilt kol (olja/kol/naturgas) som finns kvar att nyttja? Vare sig den tillgängliga mängden begränsas av hänsyn till vår gemensamma miljö eller för att undvika konsekvenser av resursbrist som till slut uppstår. De allra flesta har ingen aning. Jag tror de resonerar i termer av: ”Det här har man pratat om länge och hittills har det ju gått bra, så det går nog bra i framtiden också.”

Men den sortens prognoser, ”persistens” (”samma i morgon som idag”), har svårt att förutsäga det som verkligen spelar någon roll: Förändringar.

/Martin

Som ni säkert har noterat så har Aftonbladet arrangerat en tävling mellan oss meteorologer och apan Agaton.

Än så länge leder vi meteorologer, eller i alla fall Elin, över apan Agaton. Hur jag står mig mot Agaton får vi veta i slutet av sommaren. Jag kanske pajar Elins försprång 😉

Omröstningen som Elin beskriver kanske föranleder redaktörerna på Aftonbladet att hellre anställa en apa än en meteorolog. I alla fall om målet är att sälja lösnummer.

I och för sig så måste man nog förstärka upp med en eller ett par extra personer på redaktionen. Dessa personer måste utforma frågorna så att apan (eller meteorologen) kan svara Ja/Nej på dem. Inga öppna frågor, typ ”hur blir vädret i morgon?” eller ”varför bildas sjöbris?”.

Givetvis så är inte Agaton bättre på vädret än om man singlar slant. Frågan är om jag (och/eller Elin) gör bättre ifrån oss än att singla slant? Singlar man slant så kan dessutom redaktionen spara in pengar och tid på resan till djurparken för att fråga apan.

Personligen skulle jag gärna se lite mer öppna frågor som gör att Agaton får skärpa till sig lite och svara lite mer uttömmande, eller så skulle man utöka tävlingen till ett par fler grenar. Hur vore det t.ex. med en tävling i att klättra?

Jag satsar på att jag skriver bättre än vad Agaton gör, men att Agaton vinner klättertävlingen.

Tävlingen är lite för enkel. Självklart måste man införa någon form av handikapp. Det bygger på att låta experterna (dvs Elin och jag) tävla mot någon som uppenbarligen inte vet vad denne sysslar med i ämnet (Agaton). På sätt och vis kan man säga att jag och Elin har valt en tävling där vi har allt att förlora men inget att vinna.

Det är ju rätt skoj. För tänk om apan svarar lika många rätt som meteorologen! Då kan man ju singla slant på frågor som har med väder att göra. Eller kanske byta ut meteorologerna mot apor? Eller så är egentligen meteorologerna inget annat än snygga (?) apor.

Det finns med andra ord ett visst underhållningsvärde i tävlingen. Det var det som de sluga redaktörerna på Aftonbladet tänkte när de arrangerade den. Vidare så förstår Aftonbladet att kontraster skapar intresse. Det är därför deras meteorologer består av man-kvinna, inte två män eller två kvinnor. Samma sak gäller tävlingen: Låt någon som förefaller vara smart tävla mot någon som inte förefaller smart.

Frågan är vad Agaton har att vinna? Om någon bara kunde förklara för honom varför någon viftar med papper framför ansiktet på honom. Jag tror att Agaton skulle behöva lite mer motivation i tävlingen. Något i stil med att få ut och resa, träffa brudar, klättra i de stora träden…

Nåja, Agaton presterar än så länge lite bättre än slumpen. Men han är långt ifrån i klass med bläckfisken Paul. Däremot verkar meteorologen Elin vara riktigt bra på det här med väder.

/Martin

Såg precis en omröstning som gjorde mig lite ledsen, dock inte speciellt förvånad. 70.4% av läsarna tror att Agathon är bättre på väder än vad vi meteorologer är.

Då vill jag bara berätta att det står 14-10 till oss.

/Elin

Sitter på en blåsig sandstrand på Gotland och försöker koppla upp mig. Funderar på hur smart det är att ha med sig en dator samtidigt med barnen till en sandstrand när det blåser.

När vi kom så var luften fuktig av dimma men nu har det lättat. Dimma är moln väldigt nära marken.

Längre söderut ser man hur havsdimman driver in över land och efter några hundra meter löses upp. Ytterligare en bit längre in över land så kondenserar åter vattenångan. Nu i form av stackmoln.

De som befinner sig i dimman ser inte hur bra väder det är bara en liten bit ifrån dem. Men i vissa fall är dimman kompakt och omfattande. Det kan vara långt till klarhet. Det är inte heller givet vilken väg som är närmast ut ur dimman.

Dimmor har ofta en stor horisontell utbredning. Men om man kan förflytta sig några tiotal eller hundra meter vertikalt, rakt upp, så får man ofta en bra överblick.

Det är befriande när dimmorna skingras och man ser såväl omgivningen som horisonten klart.

Nu under kvällen (torsdag) så ser det ut att bli ljummet väder i Visby. Jag styr kosan norrut.

/Martin

Under den senaste veckan har vi på SMHI fått ta emot en hel del kritik för våra prognoser. Vi har till och med fått hatbrev skickade till oss meteorologer personligen. Vi har också kunnat läsa jämförelser mellan olika vädertjänster som har varit mer eller mindre vetenskapliga.

Jag tänkte nu i alla fall förklara varför det kan skilja sig åt, trots att prognoserna som används som underlag är i stort sett identiska.

Prognosmodellerna som vi och vår motsvarighet i Norge och Danmark använder är i stort sett samma. Modellerna som används kallas HIRLAM och ECMWF och är ett samarbete mellan många länder. Detta gör man för att det krävs extremt mycket datorkraft för att räkna på prognoser men det är också en kostnadsfråga. Prognosmodellerna utvecklas successivt genom forskning för att ge mer detaljerad information och allt säkrare prognoser.

Hur kan det då skilja?

Som privatperson kollar man ofta hur vädret ska bli genom symboler som hamnar i tidningen eller på hemsidan. När man skapar dessa symboler måste man bestämma för vilket tidsintervall den ska läsa av informationen. I vissa fall passar det bättre med en ort och en tidpunkt och i andra fall gör man en medelvärdessymbol. I tidningarnas väderprognoser är det vanligtvis för intervallet mellan 09.00 och 15.00 man ”hämtar in” en prognos och det vädret som förkommer mest får bli en symbol. Den typen är väldigt bra om man vill ha en översikt men kanske inte räcker om en detaljerad prognos för uppehåll eller ej är en nödvändighet. Särskilt inte i dessa tider på året då väderutvecklingen är mycket lokal och väderförloppen snabba.

 Alltså det sätt olika institut behandlar, i princip, samma data gör att prognoserna i olika tjänster kan skilja.

Var kommer skuren?

Kritiken vi har fått är nästa uteslutande om att regnskuren inte kom där vi sagt. Sommarskurarna är nyckfulla. Det är ett problem som modellerna svårt att fånga och som vi aldrig har stuckit under stol med. För den intresserade kan man läsa mer på http://www.smhi.se/kunskapsbanken/nyckfulla-sommarskurar-1.17129.

Vad som inte har nämnts alls är att vi väldigt sällan har fel när det gäller riktiga oväder. Exempelvis stormarna Gudrun och Per visste vi om, och varnade för, flera dagar innan.

Våra prognoser har 83% rätt de första dygnet. Så att våra prognoser aldrig stämmer köper jag inte!

För den intresserade kan man läsa mer om samarbetet på hemsidorna:

http://hirlam.org/

http://www.ecmwf.int/

 /Elin

Det brukar sägas att vi svenskar bryr oss mer om vädret än något annat folk. Är det så eller är det bara en skröna? Klart är i alla fall att det mycket gärna skulle kunna vara så.

Vädret skiftar mycket hos oss, många är soltörstande efter en lång vinter och det finns även kulturhistoriska anledningar till varför vi borde bry oss mer än andra om vädret.

Det växer helt enkelt inte lika bra här som längre söderut. Visst, Sverige är ett långt land, men i stora delar av landet är sommaren precis så lång, eller lite för kort, att det går att odla.

I söndag talade Gustav Fridolin i Almedalen. Dimman låg tät och kall. I måndags talade Fredrik Reinfeldt. Dimman höll sig ute till havs och solen sken på alla åhörare på gräsplanen. I tisdags talade Lars Ohly och återigen var vädret inte riktigt så mysigt som det kan vara. Ikväll när jan Björklund talar så är det mulet, men vädret är inte så rått som det varit tidigare.

Bild. Fredrik Reinfeldt (i mörk kostym) minuterna innan han håller sitt tal i Almedalen.

Jag har pratat med journalister, arrangörer och andra deltagare om vädrets inverkan under politikerveckan i Almedalen (Visby). I stort sett alla har en åsikt om hur det borde vara och att det var bättre i fjol.

Anmärkningsvärt är dock att många åsikter går isär om vad som är bra respektive dåligt väder. Tex vill de som arrangerar kvällsaktiviteter gärna att det är 25-30 grader på dagen: Då blir det perfekt för dem på kvällen. osv.

Nåväl, även om den täta dimman tidvis är lika blöt som duggregn så har det i all fall inte ösregnat. Det har blåst, men inte så mycket som det kan göra.

Alla i Almedalen kämpar om varandras uppmärksamhet. Ett ordentligt regn skulle ge ordentligt med smolk i bägaren. Dimma och lite diffusa kanter får man nog acceptera.

/Martin

Under juni registrerades 122 000 blixtar med en strömstyrka större än 5000 A. Detta är det största värdet sedan vårt system för blixtlokalisering startade 2002.

Rekordet för antalet åskdagar blev däremot inte rekordstort. Detta för att de flesta blixtarna kom under samma dagar. Antal blixtdagar är bara dagar med blixtar, det avser inte hur många blixtar det kommer på samma dag.

Den 7 juni noterades cirka 41 000 blixturladdningar vilket gör det till det åskrikaste dygnet sedan mätningarna startade. Tidigare rekord var från 18 juli 2003 då det var omkring 32 000 blixtnedslag över Sverige.

/Elin

Förbudet att vistas i och omkring Los Alamos (New Mexiko, USA) hävs nu.

På tisdag eskorterar myndigheterna boende till sina hem i de av bränder härjade skogarna. Eftersläckningsarbetet är inte avslutat och man varnar för att det fortfarande kan blossa upp bränder i området.

På onsdag öppnar Los Alamos National Laboratory igen efter bränderna som härjat i skogarna kring kärnvapenanläggningen. 

Det är en yta av 37500 hektar som drabbats av skogsbränderna som startade den 26 juni.

På bilderna från NASA:s Earthobservatory syns det drabbade området.

Släckningen av bränderna har förändrats och ändrat karaktär i samband med att vädret blivit fuktigare och att det bildas regn- och åskskurar.

Åskmolnen skapar såväl kraftiga som växlande vindar. Det gör att bränder kan blossa upp igen samtidigt som brandfronter kan ändra riktning.

Men samtidigt skapar molnen ett välkommet tillskott av regn som givetvis hjälper till att begränsa bränderna.

Som bieffekt har man fått utfärda varningar för översvämningar och jordskred då vissa platser får mycket kraftig nederbörd.

/Martin