Pressummet längst bort i Arsenale är den enda plats som är koncentrerad och sammanbiten. Ett härligt trådlöst nätverk. Förra biennalen var staden full av öppna nätverk, denna gång är de inlåsta. Här kan man få kontroll över saker och ting.

Men allt är inte internet, trots både Pirate Bay och Jan Åman-curerad Internetpaviljong. Det går att dunsa ner i en långsammare konst. En mer historisk också för den delen. Eller en makalös, som Nathalie Djurbergs Experimentet, Edens lustgård sedd från det andra hållet. Och trots att huvudutställningen i år inte är en ointaglig fästning av fyratimmarsfilmer och stora installationer utan tvärtom är otroligt lättsmält, gnisslar vi tillsammans. Är det här verkligen intressant?

Det utlovade regnet har uteblivit. Nu är det dags för lunch och mera konst.