I år är det Daniel Birnbaum – Sveriges intellektuella ansikte utåt – som får bära curatorfanan vidare. Valet hade inte kunnat bli bättre, han är både skolad i den kontinentala filosofin och den konstinstitutionella managerin. Två världar som sällan brukar mötas annat än i konstkatalogens trygga form. Fare Mondi/Making Worlds är den något svulstiga titeln, en titel som har en myriad olika konnotationer, från de mest pragmatiska (engelskan och franskan) till de mest teologiska (svenskan och rumänskan).

 

Det åtestår att se vilka världar vi har att se fram emot. Biennalen har inte öppnat än och pressdagarna startar inte förrän på torsdag. Men jag skulle tippa på en både- ochbiennal som arbetar syntetiskt med både skilda och förenade världar, både imaginära och beboeliga, konkreta världar. Kanske kommer vi se ett nytt sätt att tänka kring relationell estetik, då många av relationella estetikens pionjärer är med. Tirivanija kommer denna gång inte att göra ett ”relationellt konstverk” utan bygga en ”riktig” bokhandel. Förhoppningvis kommer resultatet vara tillräckligt intressant för att man skall sluta tänka i dikotomier som riktigt-falskt, fiktion-ickefiktion.

 

Tills vidare nöjer jag mig med att läsa Nelson Goodmans Ways of worldmaking och smutta på min absoluta favorit här i Venedig – Fragolino bianco! För de som vill få en njutningsfull stund, rekomenderar jag varmt restaurangen Lineadombra, på andra sidan Academia. Där avnjöt jag och min partner en fantastisk middag med Monkfish sautéd in Dry Martini och Turbot fillet wrapped in Vine leaves. Vår kypare kom som från en bok av Thomas Mann och var en helt värld i sig av referenser, roliga miner och visdomsfulla ord.

Sinziana Ravini