Under den här festivalen delar jag lägenhet med några andra gentlemän.

Det är en dansk, en norsk, en engelsman och… Bellman? Skulle väl vara jag i så fall.

Nej, vi är faktiskt två norrmän och två svenskar i detta kollektiv på sex män i mogen ålder som bor tillsammans för att spara pengar åt våra arbetsgivare. Halva priset jämfört med hotellen här under festivalen.

Flera av oss har ett eget rum med en dörr man kan stänga. Vi har ett kök med ett kylskåp som alla andra tömmer innan jag hunnit dit, och vi har trådlöst bredband vilket är en av de bästa sakerna i världen när man är journalist.

Just i skrivande stund sitter vi fyra sammanbitna män runt ett matbord i vardagsrummet och skriver våra artiklar.

Ungefär som en redaktion på bortaplan.

Fast nu ser jag att norrmännen lägger patiens på sin dator. Och engelsmannen tittar på BBC:s nyheter på sin medan han hoppas på inspiration till sin artikel.

Mannen som kallas Gösta har en fascinerande skrivteknik. Han använder enbart högra handens pekfinger när han skriver. Så den armen och handen far runt tangentbordet som en studsboll medan vänsterhanden vilar som en kobra vid skifttangenten för att rycka in när det är dags för stor bokstav.

Sånt lär de inte ut på journalisthögskolan.