Det här med kändisar blir konstigt när man tänker på det.
Och allra konstigast blir det när folk är hysteriska över någon kändis som man inte har en aning om vem det är.
Det händer ofta här i Italien på filmfestivalen.
Naturligtvis vet vi alla om vi vi tänker efter att filmstjärnor och andra berömdheter är som alla oss andra och en gång gick i skolan och hade dåligt självförtroende.
Visst blir många människor framgångsrika för att de uträttat något, för att de är speciellt begåvade. En del har utstrålning som kan få ett rum att lysa upp när de gör entré.
Men en del är kända för att de är kända och alla är vi trots alla rätt lika när det är osminkad vardag.
Mycket kring filmfestivalen i Venedig äger rum på lyxhotellet Excelsior. Där bokar vi intervjuer hos olika pressagenter. Där görs en del intervjuer i fina sviter och konferensrum. Där kommer man bara in med ackreditering och där hänger branschen. I synnerhet den italienska.
Och när man står där och köar på terrassen för att prata med någon som berättar när man ska intervjua Matt Damon så blir det plötsligt uppståndelse. Folk flockas kring en person som rör sig framåt. Folk skriker. Folk tar bilder.
Och man tittar vem det är och det är en italienare som man aldrig har sett. Inte vet vad den är berömd för. Varför alla skriker.
Men när George Clooney kommer gående på samma vis och det blir extas – då verkar det inte konstigt.
För det är ju George Clooney.
Men för någon annan är det förstås lika obegripligt.