Jag träffade de begåvade och sympatiska människorna på Pixar. Just nu håller de på med Toy story 3, som får biopremiär nästa år. Jag såg en bit av inledningen och det ser underbart ut.

De berättade om sin ångest när de skulle göra tvåan.

Först satte de sig ner och kollade på om det fanns några bra uppföljare.

De kom fram till att det bara finns två, egentligen.

”Gudfadern 2” och ”Rymdimperiet slår tillbaka”.

Det var med den måttstocken de skulle göra Toy story 2. Och med facit i hand kan vi hålla med om att de lyckades göra något som var minst lika bra som originalet.

Efter lite tjatande lyckades jag få Pixar-gubbarna att nämna ett par till bra uppföljare. ”Aliens”, ”Road warrior””Terminator 2”.

Inför Toy story 3 tittade de på treor med samma ögon. Och hittade ingen bra nog.

Då tycker de att Sagan om ringen-serien är en helhet och inte räknas. Och James Bond är utanför tävlingen eftersom det är en annan sorts serie.

Vad tycker du?

Finns det några bra tvåor eller till och med treor som kvalar in i den här ligan?

I tävlingen på denna festival, en av de mest prestigefyllda i världen, finns en zombiefilm. George Romeros ”Survival of the dead”, och det är väl en kul titel, är hans sjätte i serien. Romero får tävla med regissörer som Michael Moore, Werner Herzog, Claire Denis, Todd Solondz och Giuseppe Tornatore.

– Det är mycket smickrande, säger Romero, 69. Jag är hedrad men vet inte varför de valde den. Jag gjorde bara en film.

Han berättar att bildspråket i Survival of the dead” är inspirerat av västernfilmen The big country från 1958. Hette Det stora landet i Sverige. Gregory Peck i huvudrollen.

”Survival of the dead” inleds på en ö där zombies börjar attackera. Men Romero berättar att hans filmer fått mer sympati för zombierna. Det är människorna som blir mindre och mindre mänskliga.

– Jag har alltid sympatiserat med zombies, säger Romero. Jag gillar deras oskuldsfullhet.

Han tycker zombies är mer skrämmande när de rör sig långsamt och vaggande. De ska inte springa fort.

– Jag växte upp med Mumien. Det kanske beror på det, säger Romero.

Idag tänker vi på Hugh Grant som fyller 49 år.

Har han börjat planera sin 50-årsfest?

En norrman älskar havets våg.

Mitt på dagen. Lido har lunchstängt. Till och med restaurangerna stänger på lunchen.

Det är tyst i huset där vi bor och jobbar.

Norrmannen har gått till stranden för att sola och bada. Dansken ser en italiensk film och gör intervjuer. Engelsmannen går upp och ned i trappan och upprepar med dramatisk röst: Its the ninth day in the Big Brother house. The tension is getting high.”

Denna stigande spänning beror på att norrmannen påstår att någon tagit ett par av hans kalsonger som försvann mellan tvättmaskinen och torkstrecket.

Engelsmannens hjärna har uppnebarligen förvandlats till ett vändstekt ägg under den skoningslösa sommarsolen.

Själv skriver jag ut intervjuar och filmrecensioner.

På gräsmattan utanför går en skock småfåglar och pickar upp kryp med näbben. På andra sidan kanalen skäller en hund och en baby skriker.

En båt tufftuffar förbi med hostande motor.

Filmen ”Libanon” utspelas inne i en israelisk stridsvagn och bygger på filmarens egna upplevelser under kriget i juni 1982. Regissören Samuel Maoz var själv skytt i en stridsvagn som satt fast och attackerades i en liten stad.

Han säger att det är svårt att i ord förklara för skådespelarna hur det känns att vara instängd på det viset. För att förbereda dem låste han in skådespelarna en och en i en het metallcontainer. Där fick de sitta i flera timmar. Plötsligt bankade de utanför med metallrör på container för att återskapa känslan av chock och överraskning.

”Libanon” är en annorlunda krigsfilm, som för tankarna till den klaustrofobiska känslan i ”Das Boot”.

På presskonferensen i går fick George Clooney frågan om vad som är budskapet i filmen ”The men who stare at goats”. Som handlar om ett vansinnigt, men verkligt, amerikanskt experiment inom militären för att få fram soldater med mentala superkrafter.

– Att det är bra att dansa, sa Clooney om budskapet i filmen, där hans rollfigur driver en dansskola. Under utbildningen fick soldaterna nämligen dansa loss för att frigöra sig.

George Clooney hade många skämtsamma eller ironiska svar, och var mycket syrlig när en kvinna frågade om han  inte skulle gifta sig snart.

– Åh, tack, den frågan har jag inte hört de senaste 20 åren, sa Clooney sarkastiskt. Jag svarar som vanligt: Jag. Vet. Inte.

När den italienska tv-komikern Mauro Casciari  strippade och friade till Clooney iförd vita kalsonger skrattade filmstjärnan och avfärdade det rätt snyggt. ”George, choose me” stod det på kalsongerna.

Efteråt verkar han ha skrattat lite mindre. George Clooney skulle gett intervjuer italiensk tv och italienska tidningar, men allt ställdes in efter den tumultartade presskonferensen.

Gissningsvis är italienarna sura på sin kollega som stal showen med sitt avklädda frieri.

Mer än halva festivalen har gått och det börjar surras om vilka filmer som kan vinna.

Ang Lee, som själv gjort många fantastiska filmer, är ordförande i juryn. Vad kan han tänkas tycka om?

Vi gick ut och åt middag ett gäng filmjournalister och försökte lista ut vilka filmer som låg bra till. Frågan gick runt bordet. Vilken tror du kan vinna.

Jag tror på The Road, av de vi sett än så länge, och sa så. Andra gav röster åt israeliska ”Libanon” som är en klaustrofobisk krigsfilm som utspelas inuti en stridsvagn. Ingen tror att Tornatores Baaria kommer att vinna något eller ens få internationell distribution. Den öppnade festivalen.

Alla tycker Michael Moores ”Capitalism: A love story” är mycket rolig och gripande, men alltför lik hans andra bästa för att kunna vinna.

De andra bra filmerna jag sett visas utom tävlan.

Efter detta gick diskussionen snabbt över i vilken grönsak som är världens godaste.

Dagens Nyheters man tyckte tomat. Detta vållade protester från vår brittiske vän som satt igång det hela och påstår att tomater inte är en grönsak.

Vi ägnade onödigt lång tid åt att debattera tomater.

När röken lagt sig steg sparris fram som en vinnarkandidat efter flera röster.

Men eftersom en del deltagare bara äter kött, och andra är norrmän, var det en rätt svajig diskussion.

Bästa film? The Road ligger bra till. Bästa grönsak? Sparris.

Fast jag tycker avocado.

Om det är en grönsak.

Excelsior. Här vill alla se kändisar.

De största filmstjärnorna bor på en egen ö.

Där ligger lyxigaste lyxhotellet Cipriani.

Ibland förläggs intervjuerna dit, eftersom det antas vara enklare att skeppa över ett gäng journalister dit än att flytta stjärnorna till hotellen på Lido.

I år är det Matt Damon som är den stortens Stor Stjärna. I förmiddags samlades vi som skulle intervjua honom på en liten kaj. När vår närvaro bockats av fick vi stiga ner i en båt som körde oss över lagunen till Cipriani.

Där slussades vi in en bakväg och fick vänta i ett rum. Matt Damon kom ca 25 minuter sent och bad om ursäkt.

De hade haft premiärfest i går.

Efter intervjun vandrade vi ut till en ny liten kaj och fick gå nedför en trappa in i en annan båt. Utanför låg motorbåtar där paparazzi hängde i klasar för att ta bilder. Samma sak när vi kom tillbaka till VIP-bryggan på Lido. Hundratals fotografer som tog bilder när jag steg i land.

I fall i fall jag skulle vara kändis.

Så om ni ser mig på några vimmelbilder vet ni varför.

När Det enda rationella visades här i Venedig var det första publikvisningen. Den svenska tragikomiska kärlekshistorien rörde italienarnas hjärtan, och det var översvallande reaktioner efteråt. Regissören Jörgen Bergmark och producenten Helena Danielsson såg rörda och nästan tårögda ut när de mötte allt hyllande.

Visningen följdes av en frågestund med långa filosofiska frågor på italienska. Claes Ljungmark charmade alla med ett gripande svar om sin rollfigur och hur otroheten han drabbas av förändrar hans liv.

I morgon går filmen upp i Italien i hela 40 kopior.

De flesta dagar på filmfestivalen ser ungefär likadana ut.

Olika filmer, olika intervjuer. Men i sort sett samma rytm med filmvisningar som startar på morgonen och slutar kring midnatt.

Så här ser dagens schema ut:

08.30 Visning av The Informant med Matt Damon

11.00 Masterclass med Pixar som berättar hur de gör sina filmer.

12.30 Presskonferens med Matt Damon

13.30 – 15.00 Intervjuer med Isabelle Huppert och två till för filmen White Material.

15.45 Publiken har frågestund för svenska filmen ”Det enda rationella”

När den är över ska jag försöka hinna tillbaka till lägenheten och skriva några artiklar.

18.05 Två intervjuer med Disney om 3D-filmer.

Sedan får jag se om jag hinner titta på ytterligare några filmvisningar i kväll.

Det brukar vara en tävlingsfilm klockan 19.30 varje kväll och en annan visning klockan 22.00

Har man missat visningar under dagen kan man ha chansen att ta igen det senare.

Brooklyns finest med Richard Gere visas till exempel i natt klockan 24.00 Den är två timmar och 20 minuter lång.

Ser ut att bli en fin dag i filmvärlden.