Alla som vill höra klagomål på den 27-gradiga temperaturen räcker upp handen.
Ingen?
OK.
Under de år jag jobbat på filmfestivalen i Venedig har allt växt. Sedan några år tillbaka finns en ny stor terminal på flygplatsen, men man kan fortfarande promenera från den gigantiska ankomsthallen till båtarna.
Filmstjärnorna blir hämtade med snabba motorbåtar och följs av paparazzi i egna snabba farkoster. Filmbolagschefer åker taxibåt, men det kostar ca 800 kronor.
Så vi andra åker flygbåten. Den är ungefär som en flygbuss, fast flytande.
Det tar ca 55 minuter att puttra över lagunen och medan jag ser siluetterna av Venedigs märkliga historiska byggnader far alla sorters båtar omkring mellan öarna.
Nu växer Lido fram vid horisonten. En smal ö, bara ett par hundra meter, men nästan två mil lång. Den ligger som en pir utanför själva Venedig och skyddar staden när hela havet stormar.
Nu ska jag dra bort väskorna till huset jag ska bo i och rusa iväg för att lösa ut min ackreditering så jag kommer in på filmerna i kväll.