Den fina filmen med Colin Firth går nu på bio. Mer om film skriver jag nu på blogg.aftonbladet.se/jensfilm  Där ska hag framöver blogga från festivaler och andra filmhändelser.

Sista kvällen gick jag och funderade på filmer och föda medan solen gick ner bakom Venedig på andra sidan vattnet.

Gnolande på Bob Dylans When I paint my masterpiece.

”Sailing round the world in a dirty gondola

Oh, to be back in the land of Coca-Cola”

Visst är det härligt med Italien. Varmt. Ljumma kvällar.

Fast mygg. Alla dessa mygg i september. 

Visst är det gott med italiensk mat. Ett tag.

Men efter en tid börjar man känna att det är ju bara vetemjöl och tomat och skinka och ost. Om och om igen. I olika kombinationer. Som pizza. Som pasta. Som ”kryddning” till kalv och fisk.

Vetemjöl och tomat och skinka och ost. Mesigt kryddad mat.

I Venedig och på Lido har de bara italiensk mat. Så man börjar längta efter internationella platser som New York eller Tokyo eller Stockholm eller Vetlanda där det faktiskt finns flera sorters mat.

För att inte tala om Berlin.

Mmmmm. Berlin. Alla sorters kök i alla sorters prisklasser. Inga mygg där i februari.

Bra filmer. Kul intervjuer med stjärnor som turnerar mellan Golden globe, Berlin, Oscar och andra prisgalor.

Berlin. Fläskkött och surkål. Asiatisk mat och asiatisk film.

Vi säger så.

Vi ses i Berlin.

Många intryck att smälta från en intensiv festival.

Jag hann inte se allt jag ville se. Det var intervjuer som skulle göras och visningar som krockade.

Men här är några höjdpunkter från dagarna på Lido.

1) The Road med Viggo Mortensen.

2) Pixar-regissörerna gav en Master Class och berättade om hur de gjort tio långfilmer som alla blivit bra.

3) Nicolas Cage var en underhållande mix mellan  fundersam och flummig. Vi var överens om att Haunted house är bästra attraktionen på Disneyland. Jag tror dock inte att jag bor i ett spökhus.

4) Fyra svenska filmer väckte på olika sätt uppmärksamhet i Venedig. Och snart kommer att göra det på svenska biodukar också.

5) Fatih Akins ”Soul kitchen” var en sensuell komedi med passionerade matbilder och fängslande förhållanden.

6) Modeskaparen Tom Fords ”A single man” var en av de snyggaste filmerna, med läcker återskapade miljöer fråjn 1962. Bra skådespeleri och välförtjänt att Colin Firth fick pris för rollad som sörjande professor.

7) Det är kul med visionärer och belgaren Jac Van Darmaels ”Mr Nobody” är sannerligen en originell film. Jared Leto gör ett stort jobb i huvudrollen om en man som är 118 år och ser tillbaka på sin barndom (han är född 1975) och olika versioner av ett liv.

8) ”Libanon” som vann Guldlejonet var ett kontroversiellt val hos vissa, men de flesta var överens om att det är en originell krigsfilm som konsekvent håller perspektivet inuti en stridsvagn under attack. Klaustrofobisk.

9) Michael Moores ”Capityalism: A love story” är fantastiskt underhållande. En av festivalens bästa.

10) 3D kommer vi att få se mycket, mycket mer av. Jag gillade The Hole som vann 3D-priset.

Det fanns fler sevärda filmer. Claire Denis franska kolonialdrama White material grep, Steven Soderberghs The Informant är mycket sevöärd och The men who stare at goats hade en underbart rolig första timme.

En härlig dos film.

I morgon är det prisutdelning och juryn med Ang Leesom ordförande avslöjar vilken film som får Guldlejonet och vilka som får de andra priserna. Om en skådespelare får pris brukar inte samma film vinna Guldlejonet. Lite spridning blir det.

Ska man döma av betygen som filmkritikerna satt hittills ligger de här filmerna i topp:

Life during wartime av Todd Solondtz

Libanon av Samuel Moaz

Capitalism: A love story av Michael Moore

Soul kitchen av Fatih Akin

Bad lieutenant av Werner Herzog

White material av Claire Denis

The Roads gick inte hem hos italienarna men hos de flesta andra. Betygen för Tom Fords A single man och Jaco Van Dormaels Mr Nobody kommer i morgon. Båda är starka och sevärda filmer.

The Hole gjorde jobbet. Sparsamt med 3D-effekter men gott om atmosfär när ett par bröder med ensamstende mamma flyttar in i hus med mystiskt hål i källaren.

Grannflickan dras också in i rysligheterna. Skräck om vad vi är rädda för.

Fredag och mycket film i tidningen. Bland annat om alla 3D-berättelser som går upp på biodukarna i år. 

Nu ska jag iväg och se ”The Hole” av Joe Dante som gjorde Gremlins.

Familj flyttar in i hus med mystiskt hål i källaren.

En hård start med lite skräck 08.30 på morgonen. Med 3D-glasögon.

Märklig film.

Mycket märklig film.

Ibland tänkte man på Amelie från Montmartre. Ibland på Charlie Kaufmans skruvade historier, som ”Eternal sunshine of the spotless mind”. Och alla filmer som visar upp variant A och variant B beroende på om någon hinner med ett tåg eller inte.

Det är science fiction och kärlekshistoria, tidshopp och alternativa liv. Mycket att smälta. Häftiga bilder.

Jared Leto har huvudrollen och måste ha känt sig som om han gjorde tio långfilmer med tanke på alla utseenden, miljöer och perioder han går igenom.

Originell. Får sova på saken.

Regissören Jaco van Dormael har gjort två filmer tidigare. ”Totos bedrifter” och ”Den åttonde dagen”. Men sedan 1996 har det inte kommit någon ny långfilm.

I kväll är det dags för Mr Nobody, med Jared Leto i huvudrollen. Och många andra intressanta namn.

Ska bli spännande att se. Och om man får veta varför det tog 13 år att få till en ny långfilm.

Återkommer med rapport.

Colin Firth och Julianne Moore

I går fyllde Hugh Grant 49 år. I dag är det hans gamle rival från Bridget Jones, som når samma ålder. Colin Firth är på väg till Venedig och har en av huvudrollerna i ”A single man” som är med i tävlingen. Julianne Moore har den kvinnliga huvudrollen.

Men det mest märkliga med ”A single man” är att den är regisserad av Tom Ford. Han blev känd som designer för Gucci och Yves Saint Laurent, men har alltså växlat karriär och debuterar nu som filmregissör.

Blir man ju nyfiken på.

Dans och matlagning i Hamburg med Adam Bousdoukos och Moritz Bleibtrau som bröder med grekisk bakgrund.

Fin start på morgonen med en av festivalens bästa filmer. Fatih Akin har regisserat den här tragikomiska historien som utspelas i Hamburg. Han har tidigare gjort tungviktare som ”Mot väggen” och ”Vid himlens utkant”, och musikfilmen ”Crossing the bridge”. Nya filmen är en komedi, om en man som äger en sunkig krog. Hans flickvän från rik familj ska flytta till Shanghai och ett jobb som korrespondent. Hans spelgalne bror sitter sedan flera år i fängelse men får frigång då och då. En temperamentsfull kock får sparken från lyxkrog. Många öden förenas, och en dålig rygg betyder mycket för intrigen. Samt en mystisk bark som ökar allas sexuella lust.

Långa applåder efter morgonens visning. ”Soul kitchen” lär dyka upp i Sverige i någon form.

Och kan vinna priser här i Venedig på lördag.