Det går inte att komma ifrån det faktum att Sverige är ett avlångt land när du jobbar med hockeyallsvenskan. Det blir ett par minst ett par timmars restid till varje match. Ofta i bil. D.v.s samma uppladdning som borta lagen har….

Men det har sina fördelar också.

Du lär dig det svenska vägnätet. Och hur viktigt det är att uppdatera sin GPS med de senaste uppdateringarna på vägsträckningar och  fartkameror.

Du får se en massa djur. Inte bara rödhökar på isen utan även falk och hök sittande på viltstängslet utefter huvudvägarna.Älg, grävling och räv, i levande form och som trista påminnelser om att det sker en hel del viltolyckor längs vägarna.

Man inser också att det är en hel del skog i Sverige…en jävla massa skog egentligen…mil efter mil efter mil av skog…då blir man less på att köra bil.

Inte för att jag blir sentimental eller orolig då jag sitter i min bil kl 00:45 en fredag natt, mitt i skogen. Men vad skall man göra om bilen går sönder eller man kör på något av alla dessa djur som springer om kring på vägarna. Det blir nästan så att man känner  sig som i en hollywood producerad ”roadmovie”. Ni kan inte ens fantisera om hur svart o mörkt det är i en värmländsk  skog kl 00:45 en höst natt i oktober….Du ser en hel del skuggor och hör många konstiga ljud då. Ni som har sett Burt Reynolds filmen ”den sista färden” vet vad jag pratar om….

En annan sak du blir förvånad över är hur kul det är att ha en kompis i radion. För det är så du känner det ensam i bilen. Radion blir en polare i bilen. Och hur kul är det inte att sjunga allsång i bilen med den kompisen. Du kan sjunga hur högt och illa som du vill, och det gör jag …

Sen kommer kanske det bästa med radion. Radiosporten.

Alla de killar jag jobbat med har bakgrund i radiosporten. så på mer en ett sätt kan jag påstå att Radiosporten är en vän i natten. Dessutom har de fenomenala uppdateringar och spridning på vad de rapporterar från. Det enda jag saknar med nutidens radiosport är Leif Larssons viskande röst under nattetappen under orienteringens tiomila. Det var stor radioupplevelse.

Sittande i min bil i oktober natten, nånstans i dalarnas urskogar kan jag se i mitt inre hur Leif Larsson kliver fram över vägen mitt framför bilen bärande på sändarutrustningen.

Precis som i en hollywood film

På fredag är det dags igen.  Mora- Växjö i  Mora kl 1900. 35 mil dit och 35 mil hem.

en fredag kväll i viasathockeys tjänst med endast en bilradio som vän i natten….

Vi syns i Mora….

Håkan Södergren