Efter en vecka med matcher i Sverige o Norge på senior och junior nivå så undrar jag varför de flesta svordomar som används i ishockey sammanhang börjar på F.

I Norge så är man universal vad det gäller sina svordomar. Allt förbannas och kommenteras med ett enkelt men eftertryckligt ”Faaaan”. Det kan ibland ersättas av en mer geografisk beskrivning av just denna persons hemvisst  Men med en liten accentuering av det negativa i denna påstått varma platsbesvärjelse, som just börjar på F ”fytt i helvete”

I svenska rinkar är det lite av det samma. Fan och ”för i helvete” är väldigt vanligt förekommande besvärjelser. Tyvärr förekommer det väl en hel del av ordet som rimmar på sitta och börjar på f…

Varför har jag aldrig förstått, vad är det  negativa i ett ord som (sitta men med…ett .. )? I min egen tämligen ovetenskapliga  svordomsundersökning så verkar det dock som om det ordet förekommer mindre o mindre nu mer. En i mina ögon positiv utveckling,

Går vi internationellt så ser vi att det är ett mönster . ”Four letter words” heter det och även benämningen på det hela börjar på F. Ordet jag tänker på är ju självklart Fuck. Att ett ord kan samla så mycket missnöje som ordet fuck är häpnadsväckande. Att det dessutom används i så många sammanhang är facinerande. Fucking refeere, fucking stick, fucking puck, fucking coach, fucking shit osv.  Tänk Er den bokstavliga översättningen av dessa uttryck. Spännade bilder som finns på näthinnan eller hur? Men varför de blir till så bra uttryck att använda för en hockeyspelare har jag svårt att förstå. Förbannat svårt. oopps…

Detta är nåt för SICO att ta tag i, ja spelarnas ”fuckförening”.

 /Håkan Södergren