Idag är dagen från helvetet här. Ärligt talat.

Vi skakar, vi har hjärtklappning, vi mår illa, vi är som två narkomaner på avvänjning.

”En kebabpizza från lidköpings?” Säger Christian då han ringer mig när jag sitter i bilen.
Aldrig i helvete tänker jag… samtidigt börjar bilder av chokladkakor, chokladkaka med kola i, chokladask… Mmm, den tröstande och lugnande känsla smältande choklad har.

Jag satte mig här nu för att skriva, i hopp om att förståndet skulle hoppa tillrätta i huvudet på mig medan jag skrev. Jag vet inte om det fungerar.
Jag är inte alls bra på dessa situationer, hur bryter man tankar när hjärnan går på högvarv med siktet skarpt inställt på en enda sak?

Jag bugar och är grymt imponerad av varenda människa som lyckats ta sig ur någon form av beroende, brutit ett dåligt mönster och tagit sig igenom dagar som dessa…

over and out!