Jag säger bara; äntligen!
Ä n t l i g e n har vi fått slå ner våra rumpor i soffan.

Jag och Hugo lämnade mina föräldrar redan vid nio-snåret i morse, med tanke på att snön vräkte ner så ville vi åka på dygnets ljusaste timmar.
I Strängnäs frågade Hugo efter Voff och Svenne, hans gosedjur, vilka han mestadels bara ber om då han ska sova. Skönt tänkte jag, så är han
lagom utvilad till det tänkta matstoppet i Örebro.
Nu var bara frågan i vilken väska jag packat ner dessa små lurviga. Låg dom kanske i bagageluckan? Hjärnan spolade blixtsnabbt upp min morgon och då jag irrade runt som mest och packade. Om och om igen spelades denna filmsnutt upp. Hur jag än försökte så kunde jag inte för något i världen minnas att jag varit i närheten av dem idag.
Jag ringer mamma.
Mycket riktigt. På soffan låg de.
Alldeles för många mil bort från oss för att vända om med tanke på att vi verkligen ville ha dagsljus under resans gång.
H E L V E T E !!!!!!!!!!!!!

Det finns vissa saker man bara inte får glömma. Dessa två toppar våra just sådana saker.
Nu var det gjort. Att tårarna sprutat som aldrig förr från lillskrutten är nog överflödigt att tillägga.
Tillslut köptes det dock att mormor och morfar skulle vara barnvakt åt dom idag, sedan lägga ner dom inlindade i täcke i varsitt paket så att de kunde sova hela resan med posten.

Hem kom vi trötta efter resan. Jag och Christian åkte direkt iväg till X-force och tränade lite. Det blev en kort stund idag, men 500 motions-kcal är väl inget att klaga på.

Sedärja, i alla fall någoT som sa att vi jobbat på bra;) Trevliga crosstrainer!

Sedan klädde vi alla på oss ordentligt och gick ut för att åka pulka och ta en promenad till affären.
Ingredienser till dagens middag inhandlades och nu är vi ett gott recept rikare. Dessutom mätta och helt utslagna efter all aktivitet.

Hoppas att ni har haft en lika bra helg som vi har haft!