Christian och jag är väldigt spontana. Eller, egentligen är det nog jag som besitter den ådran. Och har jag väl bestämt mig för någonting, så blir det oftast så. [Till Christian: Tack för att du står ut med mig!]
Vi bestämde oss för att flytta till Lidköping från Stockholm 2009, från beslut till det att flytten var färdig tog en vecka (jo, aningen enklare att få tag i bostad här nere.). När Christian fortfarande fyra månader senare bodde hos mina föräldrar i huvudstaden på grund av arbetsbrist i Lidköping, orkade vi inte leva som särbos längre och då tog det bara fyra dagar innan vi hade tömt lägenheten och istället installerat oss hemma i Stockholm igen.

Så där är vi jag i allt. Jag kan bli tokig på människor som ska planera år i förväg, jag har inte ro att vänta till nästa helg.

Igår däremot tappade till och med JAG hakan.

Vi bor i en sjukt risig lägenhet, med tapeter bort rivna lite här och var. Hundra miljarder borr- och plugghål. Plastmattor á la 750år f.kr.
Från början drog jag en lättnadens suck och kände att fy så skönt att bo lite små-sunkigt. Alla krav på att bo så fint och fixat släpptes helt enkelt i och med skicket på denna. Sedan hamnade någonting på rätt plats där uppe igen, och jag började fundera på vem i hela fridens namn som kan ha godkänt allt under besiktningen.
Vi ringde hyresvärden och bokade in en ny besiktning. Han kom och behövde i princip bara glänta på ytterdörren innan han sa att det här var katastrof och ska renoveras. YES, kände vi! Detta var i december förra året.

Då åter till igår.

Telefonen ringer, det är en målare i andra änden. ”Imorgon kommer jag och börjar”.

what?! Vi har inte ens valt tapeter än.
Självfallet tackar och bockar vi för detta, även om det kom som en blixt från den klaraste himmel. Så gårdagens tänkta träning blev det inget med. Istället gjorde vi om vardagsrummet till ett barnrum fyllt av både bokhyllor, spjälsäng samt ett mindre mount everest av leksaker. Vårt sovrum fick svälja så mycket det bara gick det med.

Nu är han i alla fall här. Barnens rum först ut, golvet täckt och när jag nyss kikade in revs det tapeter för fulla muggar.
Herrejösses, vi har fortfarande inte valt tapet! Här pratar vi spontanitet!

 

Hm.. jag ser förresten på besiktningspapperna intill mig. Det var samma man som gjorde besiktning 1 & 2. Undrar om han gick med blind-brillor på sig under den första…