Knatteskutt gick fetbort för Hugo. Vi kom till parkeringen och såg alla barnen med sina föräldrar, då backade prinsen och tårarna sprutade.
Jahapp, jag var väl lite för entusiastisk och hade inte alls räknat med denna reaktion. Så först försökte vi locka med honom på alla möjliga sätt, men sedan fick jag en stor klump i magen. Herre gud! Jag kan ju inte tvinga honom till någonting han får sådan panik inför.
Så, vi åkte till affären och handlade det sista inför middagen och pratade lite smått om knatteskuttet, vi provar igen nästa vecka. Och vill han inte, så behöver han så klart inte! Det är ju en sak som skulle vara rolig, och inget påtvingat alls.

Christian min älskade fick då eld i baken och började fixa med vår nya tv-bänk/vägg och han är värd en eloge! Jag säger hur jag vill ha det, och han fixar! Min fina fina karl!

Han sätter just nu upp dörrar på skåpen. Sedan ska jag släpa mig (läs: skicka min händige man) till bygghandeln för att införskaffa en bänkskiva som ska betsas mörkt mörkt brun för att läggas på skåpen. Tv:n ska så småningom få sig ett väggfäste och krokas upp på panelen. Lite annat småfix också, men hittills är undertecknat mycketmycket nöjd!