Det är helt galet, vi har så in i helsike kallt hemma! Elementen går på högvarv, men ändå är det sjukt kallt.
Jag blir helt mojsig av det. Sätter jag mig ner för att plugga börjar jag huttra och får absolut ingenting gjort  mellan försöken att blåsa och gnugga mina händer varma.
Med andra ord, jag har inte fått minsta skolarbete avklarat hittills.
Dock var jag iväg till skolan på morgonen och fixade med det som inte gick igår eftersom det var studiedag, så nu läser jag två kurser på distans som jag annars bara sitter av lektionerna på. Så, något i alla fall.

Jag kom av någon anledning in på BonPrix hemsida, och snubblade över baddräkter.
När jag var gravid med Hugo dök det för mig upp något helt fruktansvärt på min växande mage. Britsningar!
Jag var helt ovetandes om att det ens existerade. Jag menar, jag känner inte en enda en som fått denna åkomma. Inte mamma, mormor, moster eller någon utav de kvinnor jag sprungit på i diverse duschar eller bikiniklädda på stranden. Aldrig någonsin.

Det hela blev för mig otroligt jobbigt, och värre blev det då jag googlade mig fram till att de aldrig försvinner. Eller ens finns någon bevisad fungerande metod för att ta bort dom.

Sedan dess så har jag inte visat min zebra-mage för någon, mer än Christian. Sedan dess bär jag ALLTID ett långt linne under mina tröjor, vad jag än har på mig, ifall den andra skulle glida upp.
Sedan dess är min mage i princip lika skämmig att visa som det vore att näcka helt.

Med andra ord, bikini går fet bort. Istället har jag köpt en halv miljon baddräkter.
Första sommaren köpte jag en BjörnBorg. Åh, den är så fin!

Så här ser den ut. Fast i Rosa/orange/grön/brun. Skönt prickig upptill, blommig nertill.
Fodrad framsida. Inte utbullad (eller vad säger man) för stor byst, vilket passar mig som fick fläsket som en klump på  magen istället för uppdelat i två lite högre upp!
Den är fantastisk!
Jag känner mig fin i den. Som om jag valt den för att den är fin och inte för att dölja magen.

Men, Hugo blir snart fyra, och den kommande sommaren är hans femte.
Den har med andra ord hängt med bra länge nu. Och jo, den är rätt sliten.
Jag skulle göra vad som helst för att få en ny, likadan.
Vi har besökt varenda BjörnBorg affär vi varit i närheten av. Vi har till och med varit i kontakt med tillverkarna, och fått en kvinna där att leta halvt ihjäl sig. Men. Slut för all framtid!

Hur jag än letar, så hittar jag ingen i klass med min Björn Borg.
Jag har så många baddräkter att jag fått viga en hel byrålåda för att de ska få plats!

Men… i jakten på den perfekta finns det bara en sak att göra. LETA!
Det jag ville komma fram till är, det fanns ett par hyfsade på BonPrix ändå…   undra om Christian äter upp mig om jag klickar hem några? 😉

Den blåa var visst från Haléns.

Nu – skolan!