Tack gode gud, eller för mig som inte är troende av något större slag, tack till mitt immunförsvar och min fantastiska kropp!

Nu har hela högen betat av influensan, och jag säger då det, vad är en förlossning i jämförelse med detta?!
Här gör vi ironi av karlar som jämför just dessa med samma slutsats som mig.
Hellre hade jag förlöst ungar hela natten mot lördag än att ligga med den dödsångest jag hade.
Handen på hjärtat, jag har A L D R I G mått så dåligt som jag gjort den gångna helgen.
Och nu, när jag blivit människa igen blir jag nästan religiös… jag som var så säker på att jag skulle dö. [Haha, ja HEJ HYPOKONDRIKER].

Cirkelträningen jag sett fram emot hela veckan var det bara att avboka och byta ut mot att knapra alvedon och ipren, shota lite hostmedicin och spraya en väldig massa nässpray.
Snarare all den träning jag tänkt att jag skulle svetta mig igenom denna ”lov”vecka, har ju bara varit att glömma på grund av all sjukdom.
Apropå träning så har vi tänkt höja växel och börja köra hårdare. Fler och längre träningspass.

Imorgon väntar vägning och jag är full av förväntan.
Christian och jag tog olika vägar under våra sjuktider, jag strikt med vägning och räkning av kcal och han raka motsatsen… Vad det ger för resultat på vågen imorgon ska bli spännande att se.

Nu tänkte jag återgå till soffan, lägga mig raklång och kräva massage av min andra hälft [efter att han skrattande och kläckte ut sig ”älskling.. du är f-ö-r-k-y-l-d” när jag yrade om att jag höll på att trilla av pinn så har han inget annat val än att göra allt jag ber om.. right?!]

Puss och god natt på er!