De senaste dagarna har jag mått  riktigt kasst.
Jag har senaste veckorna haft en handikappande trötthet, ni vet – inte orkat någonting. Bara att svara på ett sms har varit ett dagprojekt. Till och med något så enkelt som att prata har känts för  jobbigt vissa stunder.
Liksom jag har inte varit sovtrött, utan bara helt utmattad på ett obegripligt sätt.
Igår tog jag tag i det hela och gick till VC. Läkaren sa ”har du inte ens städerska? Det har ju till och med jag”.

Stoppochbeläggdär!

Han är läkare.
Jag student. Och småbarnsmamma. Vi har definitivt andra saker att lägga pengarna på  än städerska!

Jag fick insomningstabletter. Vilket jag verkligen inte behöver.

Idag bestämde jag mig dock för att det nu får vara slut på denna utmattning.
Jag känner igen det här. Mina depressioner brukar börja just så här. Fruktansvärt trött.
Jag ska bryta trenden.
Jag slet med mig min underbara vän till träningen. Gjorde ett, enligt mig, bra pass.

Nu blir det  lunch. Sedan en promenad i det fina vårvädret!
Jag hoppas att ni alla mår bra.
Pussar&Kramar