Till alla människor som idag haft turen att slippa träffa mig, köp er ingen Trisslott, er lyckliga 25,000kr/mån lott byttes ut mot  idag utan mig!
Jag har varit på så fruktansvärt dåligt humör. Jag har stört mig på allt och alla. Jag har visat mig från min absolut sämsta sida!
Jag har velat krypa ner under täcket och gråta hela dagen.
Jag har velat vara precis var som helst, bara inte i min egen kropp med mina egna tankar och funderingar.

Som jag skrev för någon vecka sedan, så har jag under en tid fått gå igenom saker från mina första minnen och upplevelser fram tills idag, vilket jag i framtiden tror kommer kunna ge mig nycklar till kunskap om mig själv. Men, NU, är det riktigt överjävligt ibland.

Sanningen är den, att mitt liv har kantats av ett humör utan gränser, varken åt det glada eller arga hållet.
Det har kantats utav 11 år och 2 månaders helvetisk skolgång, med en kraschad sådan som grädden på moset.
Mitt liv har i mångt och mycket bestått av ensamhet. Utav utfrysning. Och mobbning.
Jag har aldrig varit som alla andra flickor, jag har aldrig varit liten och söt och tyst och allt man förväntar sig av den stereotypa flickan.
Jag har varit fruktansvärt bestämd, jag har smällt i dörrar, jag har skrikit och gråtit. Det är nog så alla andra sett mig i alla fall. Sedan att jag många utav dessa gånger stått upp för deras sak, sagt ifrån för att just de inte skulle bli illa behandlade, det är nog ingenting de lade på minnet om mig.
När jag fick Hugo, vårt äldsta barn, kom så många utav de vuxna som varit med under min uppväxt och sa ”ojoj, hoppas att han inte ärver ditt humör…”, ”hoppas att han inte blir som du var när du var liten”, ”jag hoppas att du slipper att få en kopia av dig”. Så otaligt många gånger mina släktingar suttit och skrattat och berättat minnen om hur jag var som liten, vilken jobbig unge och vilka utbrott jag haft. Detta förde med sig att jag fick panik och hamnade i en djup depression, hur skulle jag kunna skydda ett litet barn, mitt egna kött och blod, från att bli som mig? Från ett liv likt mitt?

I höstas, efter att jag börjat reflektera lite över hur jag tröttnar på saker som jag just älskat att göra. Jag började störa mig på min innomboende stress som alltid gjort att jag inte ens klarar av att sitta still på toaletten, utan håller mig tills det bara är att knäppa upp brallorna, sätta sig på ringen och resa sig snabbt igen. Hur jag avbryter mig själv både i samtal men också i saker jag gör.
Jag kände att jag var så less på att inte kunna sitta och leka med mina barn utan att flyga iväg i tankarna, hela tiden.

Jag är livrädd för döden och är en otrolig hypokondriker. Jag tänkte att jag med säkerhet har en hjärntumör. Så jag samlade mod till mig och googlade några utav de ”symptom” jag lider av.
Jag förväntade mig sida upp och sida ner med svar om diverse tumörer och hur jag så sakta skulle tyna bort och dö från min familj.
Istället var det två helt andra, absolut inte förväntade ord det stod på alla sidor. ADD & ADHD.

Tanken var att jag skulle formulera om mina sökningsord, det skulle ju komma upp cancersymptom.
Men, bara av ren nyfikenhet och för kunskapens skull, klickade jag mig in på ett utav svaren innehållande just de orden. ADD/ADHD .

När jag läst klart var jag kallsvettig och kände mig alldeles konstig. Jag bytte ut sökorden mot adhd +add.
I någon timme satt jag helt fastfrusen, läste läste och bara läste. Om mig. Andra människors beskrivningar om deras liv som var formulerade precis som om jag satt och läste om mig. Mig själv i egen hög person.
Jag tog ett djupt andetag och kände att,  är det så enkelt? Har det alltid varit så här enkelt?

Efter detta har jag varit och träffat en läkare på vårdcentralen, fått remiss till Vuxenpsykiatriska öppenmottagningen, varit där på ett par samtal och i onsdags fått samtal därifrån att jag efter ett gemensamt beslut psykoterapeuter, psykologer och läkare emellan, hamnar på väntelista till utredning.

Jag blev så lycklig utav det samtalet. Först när jag vet vad det är för fel, eller inte fel, på mig, så kan jag börja arbeta med dom. Jag längtar verkligen och tycker att det är fruktansvärt jobbigt att stå i en lång kö, utan att veta mer än att det tar flera månader innan det är min tur.

Samtidigt har det fört med sig att jag reflekterar otroligt mycket över hurdant allt tett sig genom tiderna. En sådan dag har jag haft idag.
Jag vet så klart inte om jag lider av någon bokstavskombination, eller något psykiskt över huvud taget egentligen.
Kanske är det så att alla år av mobbning lett till hur jag agerat? kanske är det hurdant jag agerat (och sett ut) som lett till att jag mobbats?
Det är lite ”vad kom först, hönan eller ägget” funderingar över detta.
Svaret är dock inte det viktigaste, det är att jag ska få chansen att bearbeta allt jag gått igenom, få hjälp att dumpa alla extrakilon jag bär med mig i min ryggsäck.

Och en sak är jag helt övertygad om, det är att jag i slutändan kommer stå där med flaggan i topp och att jag nu ser fram emot denna resa.

Hos mor och far. Ord kan inte beskriva hur skönt det är.
Vi kom hit till en värmande eld i braskaminen och det är väl bara för rogivande? Jag bestämde mig för att om vi någonsin köper oss ett hus, då är någon typ av braskamin ett måste! Tur att jag tänkt dela livet med herr.Händig som i veckan jobbat med att koppla in just sådana.

När vi landat i soffan allihopa upptäcktes att allt i blöjväg var slut, och jag fick pallra mig iväg för att införskaffa detta.
Det finns en Hemköps butik någon kilometer bort och den är det givna valet för sådana här små-handlingar.
Först fick jag springa runt ett par varv för att hitta blöjavdelningen, och när jag väl hittade den dök nästa problem upp:

Jag är 164,5 (tro mig att den där inga 0,5cm är viktig!) cm lång och trodde inte mina ögon när jag såg att blöjorna låg staplade på varandra högst upp!

Hur jag än sträckte på mig, stod på tå, hoppade så fick jag inte ner ett enda paket. På bilden här så står jag på tå, och ja ni ser… inte ens i närheten!
Tillslut såg jag ett gäng toalettborstar uppradade på en hylla – i normal nivå, som jag genast slet åt mig en utav och lyckades då kroka fast skaftet i blöjhandtaget för att sedan få bägge paketen, rätt i skallen. KATCHIING!

Puss & god natt

Jag inser nu att inlägg som jag skrev igår aldrig blev postade.
Hur som haver, jag var och tränade direkt efter skolan igår. Körde X-force negativa träningsmaskiner, och efteråt var hela jag som en(ett?) svajande spagetti. Armarna speciellt. Då jag skulle ställa upp den rena disken på sina platser var jag flera gånger på väg att tappa tallrikar i golvet för att jag var så slut! Och jag säger bara att om jag då anade hur dagen i dag skulle bli, så var jag det ingenting jämfört med dagens fakta.
Jag har träningsvärk som f*n! Jag var på väg att, som varje morgon, fixa håret, men direkt överarmen började närma sig axelhöjd gav jag upp.
Så, jag vet att jag lever! Helt fantastiskt, för nu är det dessutom HELG och jag ska få leva all min tid tillsammans med mina allra käraste.
I eftermiddag blir det Stockholm!

Puss på er!

HA HA HA HA! här tänkte jag bjuda på ett kort med en puss till er… resultatet som dök upp på kamerans display fick mig att halvt skratta ihjäl mig och resulterade i att min allra seriösa sida dök upp:

TREVLIG HELG!

Men! Vår matvåg strejkar och vill ha nya batterier.
Har vi nya batterier?
Nej, klart inte!
Typiskt.

En gravids OCH tjockis byxors bästa vän. Hårsnodden.

Se där ja, det går om man vill;)

Vet ni vad det värsta är?
Det är att jag på fullaste allvar, efter att i alla år fått höra det av alla andra, tyckte att jag var fruktansvärt fet på dessa bilder.
Att jag önskade så in i helvete att jag skulle bli ”smal”, att jag så många gånger, i så många perioder slutat att äta. Och kräkts.

Jag önskar att jag i nutid hade kunnat få komma och hälsa på mig i dåtid och förklara hur livet låg till.
Förbannade mobbning vad du ställt till med!

Det är helt galet, vi har så in i helsike kallt hemma! Elementen går på högvarv, men ändå är det sjukt kallt.
Jag blir helt mojsig av det. Sätter jag mig ner för att plugga börjar jag huttra och får absolut ingenting gjort  mellan försöken att blåsa och gnugga mina händer varma.
Med andra ord, jag har inte fått minsta skolarbete avklarat hittills.
Dock var jag iväg till skolan på morgonen och fixade med det som inte gick igår eftersom det var studiedag, så nu läser jag två kurser på distans som jag annars bara sitter av lektionerna på. Så, något i alla fall.

Jag kom av någon anledning in på BonPrix hemsida, och snubblade över baddräkter.
När jag var gravid med Hugo dök det för mig upp något helt fruktansvärt på min växande mage. Britsningar!
Jag var helt ovetandes om att det ens existerade. Jag menar, jag känner inte en enda en som fått denna åkomma. Inte mamma, mormor, moster eller någon utav de kvinnor jag sprungit på i diverse duschar eller bikiniklädda på stranden. Aldrig någonsin.

Det hela blev för mig otroligt jobbigt, och värre blev det då jag googlade mig fram till att de aldrig försvinner. Eller ens finns någon bevisad fungerande metod för att ta bort dom.

Sedan dess så har jag inte visat min zebra-mage för någon, mer än Christian. Sedan dess bär jag ALLTID ett långt linne under mina tröjor, vad jag än har på mig, ifall den andra skulle glida upp.
Sedan dess är min mage i princip lika skämmig att visa som det vore att näcka helt.

Med andra ord, bikini går fet bort. Istället har jag köpt en halv miljon baddräkter.
Första sommaren köpte jag en BjörnBorg. Åh, den är så fin!

Så här ser den ut. Fast i Rosa/orange/grön/brun. Skönt prickig upptill, blommig nertill.
Fodrad framsida. Inte utbullad (eller vad säger man) för stor byst, vilket passar mig som fick fläsket som en klump på  magen istället för uppdelat i två lite högre upp!
Den är fantastisk!
Jag känner mig fin i den. Som om jag valt den för att den är fin och inte för att dölja magen.

Men, Hugo blir snart fyra, och den kommande sommaren är hans femte.
Den har med andra ord hängt med bra länge nu. Och jo, den är rätt sliten.
Jag skulle göra vad som helst för att få en ny, likadan.
Vi har besökt varenda BjörnBorg affär vi varit i närheten av. Vi har till och med varit i kontakt med tillverkarna, och fått en kvinna där att leta halvt ihjäl sig. Men. Slut för all framtid!

Hur jag än letar, så hittar jag ingen i klass med min Björn Borg.
Jag har så många baddräkter att jag fått viga en hel byrålåda för att de ska få plats!

Men… i jakten på den perfekta finns det bara en sak att göra. LETA!
Det jag ville komma fram till är, det fanns ett par hyfsade på BonPrix ändå…   undra om Christian äter upp mig om jag klickar hem några? 😉

Den blåa var visst från Haléns.

Nu – skolan!

Knatteskutt gick fetbort för Hugo. Vi kom till parkeringen och såg alla barnen med sina föräldrar, då backade prinsen och tårarna sprutade.
Jahapp, jag var väl lite för entusiastisk och hade inte alls räknat med denna reaktion. Så först försökte vi locka med honom på alla möjliga sätt, men sedan fick jag en stor klump i magen. Herre gud! Jag kan ju inte tvinga honom till någonting han får sådan panik inför.
Så, vi åkte till affären och handlade det sista inför middagen och pratade lite smått om knatteskuttet, vi provar igen nästa vecka. Och vill han inte, så behöver han så klart inte! Det är ju en sak som skulle vara rolig, och inget påtvingat alls.

Christian min älskade fick då eld i baken och började fixa med vår nya tv-bänk/vägg och han är värd en eloge! Jag säger hur jag vill ha det, och han fixar! Min fina fina karl!

Han sätter just nu upp dörrar på skåpen. Sedan ska jag släpa mig (läs: skicka min händige man) till bygghandeln för att införskaffa en bänkskiva som ska betsas mörkt mörkt brun för att läggas på skåpen. Tv:n ska så småningom få sig ett väggfäste och krokas upp på panelen. Lite annat småfix också, men hittills är undertecknat mycketmycket nöjd!

Så  bidde det middag idag också.
Fylld lövbiff  med klyftpotatis och sås.

Vi, eller speciellt jag, har ätit lite dåligt idag och var därför tvungna att öka på middags-kcal lite.
Det hela landade på 463 kcal/portion, men gott var det.

1 person:
150 gram klyftpotatis (klyftad, kryddad och ugnsstekt. Alltså uppvägd då den var klar)
150 gram lövbiff (två skivor i vårt fall)
1 msk senap
20 gram hackad röd lök
1 portion (0,75 dl) Knorr Sauce 3 Peppers
50 gram gurka
50 gram tomat

Gör så här:
Skölj potatisarna ifall det behövs, klyfta, salta peppra och krydda ev med något annat om så önskas. Vi hade lite timjan och vitlökspulver på. Skjuts in i ugnen, 225 grader tills de är genomstekt och fått fin färg.
Smeta på senapen på lövbiffen samt strö över löken. Rulla ihop och fäst ihop med tandpetare. Stek i stekpanna.
Gör såsen efter instruktionerna på förpackningen, och voila!

just det, hacka gurkan och tomaten med;)

Nu lyckades jag äntligen logga in på min mejl. Det har bara stått att de noterat "onormal aktivitet" i min mejl och den var därför blockerad.
Nåväl, nu kom jag in. 
Jag kikade igenom gamla meddelande, och så fann jag detta. Med rubriken "underbara ting". 
2006-10-26 trillade det ner i min inkorg.

50 naturliga höjdpunkter:
 
1. Att bli förälskad.
 
2. Att skratta så mycket att det gör ont i magen.
 
3. Ett varmt bad.
 
4. Ingen kö i affären.
 
5. En speciell blick.
 
6. Att få ett e-mail.
 
7. Att köra en tur efter en fin väg.
 
8. Att höra sin älsklingssång i radion.
 
9. Att ligga i sin säng och lyssna till regnet utanför.
 
10. Varma handdukar.
 
11. Att finna tröjan som du gärna vill ha, på rea.
 
12. Choklad, jordgubb eller vaniljmilkshake.
 
13. Ett entimmes långt telefonsamtal.
 
14. Ett bubbelbad.
 
15. Att fnissa.
 
16. Ett gott samtal.
 
17. Stranden.
 
18. Att finna pengar i en gammal jacka.
 
19. Att skratta av dig själv.
 
20. Midnatts-telefonsamtal som varar i flera timmar.
 
21. Att springa igenom en vattenspridare.
 
22. Att skratta utan någon som helst anledning.
 
23. Att ha någon som talar om för dig att du är underbar.
 
24. Att le inombords åt en gammal historia.
 
25. Vänner.
 
26. Att råka höra någon tala gott om dig.
 
27. Att vakna upp och inse att du får sova länge.
 
28. Din första kyss.
 
29. Att få nya vänner, eller att vara tillsammans med de gamla.
 
30. Att leka med sitt keldjur.
 
31. Att någon smeker dig i håret.
 
32. Söta drömmar.
 
33. Varm choklad.
 
34. Utflykt med goda vänner.
 
35. Att gunga riktigt högt.
 
36. Att slå in paket och lägga under julgranen.
 
37. Att sjunga riktigt högt, när du är helt ensam, utan att känna sig dum.
 
38. Att lyssna på en riktigt bra konsert.
 
39. Att få ögonkontakt med en främling.
 
40. Att vinna ett riktigt svårt spel
 
41. Att baka småkakor.
 
42. Att få hembakta kakor av en vän.
 
43. Att vara tillsammans med goda vänner.
 
44. Att se sina vänner le och skratta.
 
45. Att hålla hand med någon du håller av.
 
46. Att möta en gammal vän och inse att vissa saker ändrar sig aldrig.
 
47. Att åka rutschkana om och om igen.
 
48. Att se uttrycket i någons ansikte när de öppnar en gåva från dig.
 
49. Att se solen stiga upp.
 
50. Att kliva upp ur sängen varje morgon och vara tacksam för ännu en 
underbar dag.