Inte nog med att det är helg vilket betyder att Christian är hemma hela dagen och jag vaknade upp utan minsta halsont, det är ett helt fantastiskt väder också, men bäst av allt; Mina gudsystrar är på väg hit!!!!
Imorgon har jag tänkt träna, men idag ska jag endast bry mig om det alldeles underbara sällskapet som bjuds!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får en minst lika bra dag som vi ska ha!
Puss&Kram
Ja, alltid är det något!
Denna soliga vårdag är det avloppet som än en gång spökar.
Det är en sak som snart driver mig till vansinne. Vi får översvämning i badrummet hela jäkla tiden!
Det blir ett väldigt jobb att moppa upp allt vatten som bubblar upp från golvbrunnen och rinner ut i hallen. Ingenting man frivilligt ställer sig och gör halv sju på morgonen när man redan är superstressad för att få iväg barnen till dagis och allt som ska göras.
MEN, det som gör mig än mer tokig är när vår hyresvärd kläcker ur sig:
”Vad använder ni för toalettpapper? Billigt papper grötar nämligen ihop sig i rören”
Hm. Jag lämnar det där, mina tankar och ord angående det uttalandet känns överflödigt!
Nu ska jag däremot hoppa på cykeln och trampa bort till en kompis innan lektionsstart 12,40!
På inrådan av en nyvunnen vän köpte jag igår på mig denna soppa, som skulle vara riktigt god.
Tanken var att jag skulle ha ett litet lager med färdiglagad mat i frysen, så att jag inte behöver ställa mig och laga lunch till mig själv de dagar lusten inte är på topp.
Idag var en sådan dag, eller om det var så att jag var sjukt nyfiken på vad jag blivit rekommenderad för maträtter.. Och efter att jag slukat den så kan jag bara ge tummen upp!
Ynka 220kcal dessutom!
Efter att lunchen hamnat i magen drog jag med mig Zandra för att hämta barnen tidigare idag.
Vi köpte glass [hör och häpna, en twister innehåller endast 65kcal], lite ute-leksaker på leksaksaffären och sist parkhäng med frisbee-kastning!
Någon mer än jag som oftare knallar ut med skoskydden än kommer ihåg att ta av dem?
Nu lagas middag. Pasta och sås med massa grönsaker. YummieYummie!
På återseende!
Nu har jag kommit på det – Att jag inte tänkt på det tidigare!
Ibland när jag duschar tvättar jag kroppen med hårschampo.
Idag läste jag på flaskan: ”För extra volym och fyllnad”…
Skit också! Inte konstigt att man går upp i vikt!!!
Det blir nu till att duscha i diskmedel.
På den flaskan står det: ”Tar bort även det svåraste fettet”.
Haha. Tänk er då ett bubbelbad med en disktablett;)
Godmorgon ni fina, sovit gott?
Här väcktes huset av en pigg son vid fyra-snåret. Hejaheja. Vid fem dög inte tv:n i sovrummet eller erbjudandet att ligga i sängen och läsa.. Vardagsrummet, med fler barnkanaler, lockade mer. Så det var bara att kravla sig upp! HUVVA!
Idag hade jag tänkt att göra ny-premiär för träningen, men jag har en förskräckligt enveten halsont som inte vill släppa taget om mig förrän kring eftermiddagarna (för att så klart entré under nätterna igen)! Och med tanke på att jag ändå hade lunginflammation alldeles nyss så tänker jag vara extra försiktig. Därför ska jag istället ta mig en riktigt lång och skön promenad under dagen : )
Träningsutmaning som jag nämnde i förra inlägget håller jag på att spåna på, kom gärna med förslag om ni har några!
Sedan senast har den mesta lediga tid gått åt till att fixa hemma. Tv-bänken Christian gjort har fått sig en bänkskiva, vi har gjort ett skrivbord av bockar och en likadan bänkskiva som till tv-bänken, en massa småfix och nu när vardagsrummet är färdigt är det en säng till barnens rum som håller på att grejas ihop. Tanken är att den ska fungera som en rumsavdelare, så att dom får en varsin sida av rummet.. Men, den är som sagt bara under uppbyggnad och fortsättning får följa helt enkelt!
Veckans projekt – Sängen!
Nu ni! Nu är vi tillbaka med energi och motivation.
Den senaste månaden har varit hemsk. Sjukdomarna har avlöst varandra.
Influensa, magsjuka, trötthet, lunginflammation, förkylningar och allt vad det nu har varit.
Det har dessutom medfört en hel massa hämtmat, lite tyck-synd-om-oss-sötsaker, och… äh, ni hajar?
Nu däremot, är det dags att hoppa på tåget igen.
Är det någon som är med oss? Som vi kan kämpa tillsammans med? Träningsutmaningar kanske?
Hjälp till med förslag så att vi tillsammans kan stå vid målet och dela glädjen!
Puss och kram
Efter en vecka av lunginflammation, en vecka dessförinnan av extrem trötthet, med andra ord efter sjukt många och långa timmar parkerad i soffan ser vårt vardagsrum (okey, hela vårt hem) ut som hej kom och hjälp mig!
Allt ansvar för hem, barn, mat, hämtning och lämning har vilat på hans axlar. Och som han har slitit, min underbara karl! Städningen har jag dock inte tyckt att han behövt prioritera som mest, hellre att barnen får den uppmärksamhet de behöver så är väl lite leksaker på golven och någon hög med dammtussar väl ändå lite ska samma?
Ja så tänker vi i alla fall.
OCH så har det blivit.
All heder åt alla ensamstående som har det som vi haft det i ett par veckor, varje dag. Året runt!
Nu är jag dock människa igen. Och med det ska vårt hem bli ett hem igen!
…kanske ska jag även ta tummen ur det berömda hålet och hänga upp våra gardiner som blivit liggande sedan vi fick tapetserat?
Det behövdes en temp på 39.1 för att man skulle tas på allvar och sedan koppla samman min trötthet med min hosta som jag gått omkring med sedan jag hade influensan vecka 7.
Lunginflammation.
Nu är det massa penicillin, hostmedicin, slemlösande och ingen skola på en vecka.
Jag kan tycka att det är aningen konstigt att läkaren förra veckan inte lyssnade på mig, inte tog några prover eller någonting alls i den stilen utan endast pratade om städerskor och skulle ge mig pluggtips.
Nu ska fröken ta plats i soffan för att tycka synd om sig själv igen. Hugo fyller fyra år idag och på grund av att jag är sjuk firas det hemma hos farmor och farfar och jag får inte vara med. Ni kan tro att mamma plågas!
Ingen uppdatering på snart en vecka, illa kan tyckas, det finns dock en anledning. Jag skrev ju att jag varit hos läkaren förra måndagen, på grund av förlamande trötthet.
Eftersom läkaren inte alls tog mig på allvar och uttryckte sig med att ”vadå, har du inte ens städerska? det har ju till och med jag” då jag sa att jag inte orkar bidra det minsta med någonting hemma och Christian får ta hela lasset med allt och att vår hem därför förfaller, så försökte jag skaka av mig tröttheten.
Tränade på tisdagen och tänkte att det kanske var starten på en depression. Och att den trenden skulle gå att brytas.
På tisdagen var jag pigg som sjutton, efter träningen. Sedan kraschade allt.
Jag ska vara helt ärlig. Jag har inte vägt maten en enda gång förra veckan, vi har ätit hämtmat och till och med godis.
Säger jag att jag är trött är det ingen som tar mig på allvar. Liksom jag skulle tänka ”ryck upp dig” och ”det är så när man är småbarnsförälder”, tänker säkert de allra flesta om mig nu.
Till saken hör dock att jag varit mamma, på dagen idag fyra år. Haft vakna nätter månader i sträck men A L D R I G upplevt denna oerhörda trötthet.
Det här är en handikappande trötthet. Jag orkar ingenting. Jag orkar inte prata, jag orkar inte laga mat.
Bara att gå från toaletten till sängen, gör mig darrig, anfådd och gråtfärdigt.
Jo det är så sant. Jag lipade till och med i helgen bara av anledning att jag är SÅ trött.
Nu blir det därför ett nytt försök på vårdcentralen.
Håll tummarna för att de tar sig en titt på mig!
