I mitten av förra veckan någon gång bad Christians chef honom att jobba natt över påsk. Så klart ska man ställa upp, det tycker jag verkligen, men jag ljuger om jag säger att jag inte tyckte att det sög!
Hela påskafton gick åt till att han skulle sova för att orka jobba den kommande natten. Och för att vi skulle kunna leva här hemma så sovs dessa timmar hos hans mor och far. Med andra ord, vi hann inte ses något alls!
Att Hugo dessutom i princip inte äter någonting annat än pasta, gjorde att det kändes otroligt tråkigt att stå och göra en brakmiddag till bara mig och Lova. Och där blev det pannkaka av hela påsken!

MEN, så fick jag det absolut bästa telefonsamtalet! De där underbaringarna till föräldrar som jag råkar ha ringde och frågade om de inte kunde få komma ner imorgon(läs:igår) så att vi kunde fira lite påsk ändå. OM de fick!
Så, igår kom de och vi alla fick en helt underbar dag! Nu har de åkt hem igen, och med sig tog de min lilla prins för ett par dagar.

Jag sitter just nu och överväger om jag ska vara så ambitiös att jag tar mig ut i regnet för att springa rulla lite, eller om jag ska hugga tag i lite skolarbete?!