I mitten av förra veckan någon gång bad Christians chef honom att jobba natt över påsk. Så klart ska man ställa upp, det tycker jag verkligen, men jag ljuger om jag säger att jag inte tyckte att det sög!
Hela påskafton gick åt till att han skulle sova för att orka jobba den kommande natten. Och för att vi skulle kunna leva här hemma så sovs dessa timmar hos hans mor och far. Med andra ord, vi hann inte ses något alls!
Att Hugo dessutom i princip inte äter någonting annat än pasta, gjorde att det kändes otroligt tråkigt att stå och göra en brakmiddag till bara mig och Lova. Och där blev det pannkaka av hela påsken!

MEN, så fick jag det absolut bästa telefonsamtalet! De där underbaringarna till föräldrar som jag råkar ha ringde och frågade om de inte kunde få komma ner imorgon(läs:igår) så att vi kunde fira lite påsk ändå. OM de fick!
Så, igår kom de och vi alla fick en helt underbar dag! Nu har de åkt hem igen, och med sig tog de min lilla prins för ett par dagar.

Jag sitter just nu och överväger om jag ska vara så ambitiös att jag tar mig ut i regnet för att springa rulla lite, eller om jag ska hugga tag i lite skolarbete?!

Glad Påsk: )

Nu blir det påskmiddaglunch hos svärföräldrarna!

Hej och hå, påsken har gjort entré för i år.
Planerna för denna lediga dag var många, men så möttes vi av snöblandat regn i morse och alla fyra, okey alla tre -Lova hade inte mycket att säga till om, kände för en innedag.
Och så blev det! Lugnt och skönt har det varit.

Jag har fått en del skolarbete klart och känner nu att jag ligger aningen bättre i fas än igår.

Imorgon väntas påskmiddag (jag skulle väl kalla det lunch eftersom det är vid 13-tiden) hos svärföräldrarna, och det är dags för Christian att börja sina två extra arbetspass över påsken. Kul, eller inte!

Nu är det däremot dags att trolla fram påskharen i mig och gömma ägg och fixa någon slags karta till barnen så att dom får liten äggjakt imorgon= )

Sov sött!

Det känns som om det börjar gå på rutin att jag startar upp att skriva och sedan plötsligt försvinner.
Så ska det ju självfallet inte vara, men livet är ibland svårt att påverka.

Sedan sist har det hänt en del saker som med hänsyn till andra människor inte ska tas upp här, men det här med blogg (och vikttänk) har inte prioriterats alls faktiskt.
Just nu känns det som om allt är på banan igen, och vi är redo att köra en omstart.
Ja, omstart är det som krävs.
Vi har halkat efter, och ni ska veta att det är svårt att skriva ut en sådan sak. Erkänna ett snedsteg.

Nu är det dock just vad som skett, det opåverkbara kom över oss, men det ska inte hindra oss för att gå i mål!
Nu börjar vi om, det förflutna går inte att ändra på och vi kan endast blicka framåt!

Efter lunginflammationen hade jag för höga tankar om att börja träna, efter samtal med läkaren så fick jag idag ta mig till gymmet för första gången!
Så nu har jag varit och betat av min första halvtimme på X-force sedan i februari!
Halvtimme ja… Jag har en kondition att arbeta med kan jag ju meddela;)

Nu ska jag däremot gå och värma lite lunch: )
Ha en fin dag!