Det är med ett sting av dåligt samvete som jag säger det här, men jag har inte deltagit i Miljösprånget i dag. Jag ville springa, för loppet är väl värt en insats, men efter vårens konstanta förkylning och den senaste semestern är inte min kondition på den nivå som jag hoppades att den skulle vara. Att delta i ett lopp bara för att det kan vara kul eller för ett gott ändåmål räckte inte för motivationen. Tävlingsmänniska som jag är så vill jag kunna prestera på topp när det gäller. Även om jag bara tävlar mot mig själv. Så funkar jag.

I stället har jag ägnat dagen åt det tråkigaste jag vet; pappersrensning och sortering (lever vi inte i ett pappersfritt samhälle nu?). Men känslan när det är gjort är rätt fin. Och inte blir humöret sämre av en vända runt Sjöstaden med efterföljande nervarvning på det här viset.