Semestern behandlar mig väl. Jag solar och badar, springer och slappar, äter mycket och dricker gott. Som det ska vara och ungefär som det brukar se ut.

Men i dag har jag gjort något som inte händer särskilt ofta. I tonåren hade jag möjligheten nästan varje vecka men sedan har det knappt blivit av.

Och det var precis så ljuvligt som jag minns det.

Känslan av att galoppera fram i ett grönskande landskap är det inte mycket som klår. Det går inte att vara någon annanstans i tankarna än här och nu. Wellness i dess renaste form!

Jag kommer leva länge på den här dagen. Inte bara själsligt. Rumpan ömmar och jag misstänker att det snart kommer att smyga sig på en annorlunda träningsvärk.