Jag missade regnet precis. Och då menar jag inte det som något positivt. Ni vet ju vid det här laget vilket som är mitt bästa löparväder!

Men i alla fall… planen var att återigen ta en lugn runda och vara snäll mot mina nedrans vader. Men den goda tanken försvann någon gång under uppvärmningen. Suget efter att ta ut både lungor och ben väcktes i stället. När jag så började springa sneglade jag ner på pulsklockan och plötsligt poppade intervaller upp i huvudet. Dumt kanske, men oj vad skönt det var. Eller nej, skönt är kanske inte rätt ord. Men efteråt, när jag spurtat upp för sista backen och blodsmaken sipprat fram lite lätt, då var kroppen fylld av världens bästa känsla!

Men… jag kunde inte riktigt ge mig där. Lika bra att döda de stackars benmusklerna helt när man ändå håller på liksom. 

Så för att summera dagen… 70 minuters promenad + 30 minuter intervaller + 100 utfall + 60 knäböj mot vägg (har en viss hatkärlek till dom från PT-utbildningen) = mycket, mycket skakiga ben!

Har ni fångat dagen?