… är jag inte och faktiskt inte ens frustrerad över att jag inte sprungit sen i onsdags. (Fast jag måste erkänna att det ryckte och spratt i hela mig i går när jag stod bredvid och såg midnattslöparna svischa förbi.)

Men äntligen börjar mina vader kännas som de ska igen. Jag har hållit mig på mattan de senaste dagarna. Bara gymmat, tränat överkroppen och promenerat. Vilan och sambons fruktansvärda vadmassage (kan vara det värsta jag varit med om) har förhoppningsvis lönat sig. I morgon ska jag nog testa och se om det verkligen är så. Håll tummarna!