Trappor har inte varit mina vänner i dag. Benen är segare än kola efter att jag tog mig an 11 kilometer i går. Så i afton släpade jag (ja, det var inte kul att gå in när solen lyste) mig till gymmet. Och nu skakar även armarna. Skönt, men frustrerande då kvällens middag som skulle ätas med pinnar blev en lång historia.

I morgon tänker jag i alla fall vila och ladda för ännu ett milpass till helgen. Jag funderar faktiskt på att ge mig ut och testa rundan som väntar i september. För att veta vad det är jag ger mig in på liksom. Det kan sluta med att jag känner mig helt nedslagen eller så blir det överraskande lätt. Eller något mellanting kanske. Det får visa sig. Nu ska jag återigen överge den blå himlen och parkera häcken i en biofotölj.

Bästa stretchsällskapet – HIMYM.