Fick så smått krypa till korset i dag.Nacken ville tydligen inte alls kurera sig själv. Men det fixade Sofias kiropraktor i ett nafs. Aaah, lättnaden! Att kunna vrida huvudet utan smärta är ljuvligt. Nästa gång har jag lovat att gå dit direkt när det onda dyker upp. Men förhoppningsvis blir det ingen nästa gång.

För på köpet fick jag en liten föreläsning och några riktigt bra övningar. Problemet sitter inte i nacken, utan i mina framåtroterad axlar. Jag vet ju egentligen det här sedan tidigare, men rehabträningen glöms lätt bort när kroppen mår bra. Nu blir det skärpning. Framöver ska ett pass i veckan ägnas åt att stärka mina svagheter.

Men jag fick också ett annat tips som jag verkligen kommer få nytta av (särskilt om 20 dagar). Om jag andas på rätt vis – med magen – så kan jag till och med slippa krampen i nacken som jag brukar få när jag maxar löpstegen. Det tänker jag testa redan i kväll.