Förutom att jag halkade runt som Bambi i det leriga spåret, att det kryllade av knott som letade sig in i näsa, ögon och mun, och att en broöppning kylde ner mig på vägen hem så var kvällens 10 kilometer sagolikt bra.

Det får nog också bli sista rundan före söndagen. Nu tänker jag vila de sista dagarna, men stretcha. Äta lite extra kolhydrater och sova så mycket som det bara går.

Och visulisera att jag springer in i mål på en viss tid förstås!