Den här hösten fortsätter att förföra mig och gör att jag vill slänga mig i varenda lövhög jag passerar (men det gör man inte inne stan där hundar har spatserat, tyvärr).

Jag kan knappt säga det fler gånger för då tror ni väl att jag går på några slags droger men det är bara endorfiner jag missbrukar, jag lovar. Men jag fullkomligt älskar den här hösten och vad den gör med min löpning!

Även om benhinnorna hade föredragit att få vila en dag till kunde jag inte låta bli att springa i dag. Inte när himlen är blå, solen skiner och alla löv på träden och på marken målar upp en gedigen färgkarta. Bara jag hade värmt upp så samarbetade benhinnorna med resten av kroppen. Ännu bättre blev det när jag stack in på en härligt lerig skogsslinga och fick lägga ett gäng backar under fötterna.

En mil gick av bara farten och plötsligt var jag hemma framför porten igen där jag önskade att benen hade orkat en runda till. Men det fick vara nog, de här benen ska orka bära mig ut på stan igen i kväll för en middag och kanske en svängom!