Säger någon att det är tävling då blixtrar det till någonstans i min skalle. Jag förvandlas till en duracellkanin som bara kör (eller kööör som min PT-lärare Per skulle sagt. Eller ja, gastat…).

I alla fall. Det finns liksom inget stopp då. Därför får ni ursäkta bristen på vettiga ord, men jag är så trött att jag ser i kors.

Någon sa nämligen tävling flera gånger under kvällens träningspass.

Gonatt!