Tyvärr har jag fortfarande inte lyft en endaste vikt eller sprungit en endast kilometer. Förkylningen har inte riktigt lämnat kroppen så jag vilar. Även om jag klättar på väggarna så njuter jag av att kunna vrida nacken åt alla håll och kanter. Den har nog inte mått så bra på minst en månad. Min naprapat hade visst en poäng när han sa ”Jag brukar rekommendera folk att röra på sig när de har ont, men när det gäller dig är nog det omvända bättre. Hur ofta vilar du?” 

Jag vet ju att vilan är minst lika viktig som träningen, men när den överstiger ett par dagar tar oftast min rastlöshet över. Men nu har jag alltså latat mig i över en vecka och det tycks ha gjort susen. Dessutom har jag ju byggt upp ett galet träningssug. I morgon tänker jag smygstarta lite lätt och försiktigt. Peppen är redan hög, men kommer att vara total om 24 timmar. Tisdagen börjar nämligen med att jag ska snacka träning med en annan nörd. Mer om det senare.  

Nu tar jag och knatar hem i snöslasket! God afton.