Oj, var tar tiden vägen? Januari brukar ju vara en seglivad månad som aldrig tar slut, men i år tycks den i stället försvinna fort som attan. Det är knappt att jag hinner med. Men för att varva ner mellan stresstopparna känns träningen viktigare än någonsin. Och nu behöver jag inte längre ta det lugnt på grund av luriga förkylningar och en stel nacke. Det är förbaskat skönt.

Kvällens träningspass är en gammal favorit som jag kör alldeles för sällan. Box. Inte bara grym träning för kroppen, oerhört förlösande för eventuella aggressioner också. Min motståndare är av det motsatta könet och mer än två decimeter längre än mig. Det lär bli en hård match och träningsvärken kommer garanterat att vara brutal. Men efter flera veckor med lugn träning ska det bli underbart att knappt kunna gå i morgon.

Laddar gör jag med keso, torkade äppelskivor och banan.