Efter en träningsresa är det en viss känsla som dominerar i kroppen: att man är odödlig. Visst finns där också en trötthet men man vet att om musklerna bara får vila någon dag så kommer de bli starkare och uthålligare än någonsin. Om man inte drar på sig en förkylning vill säga. Jag har duckat den, hoppas jag, genom ofantliga mängder sömn de senaste två dygnen. 

Så i dag när Stockholm bjöd på 6 grader och sol var det bara en sak jag ville göra. Springa.

Och jag som alltid är bekväm av mig och helst springer i närheten av hemmet var inspirerad efter Turkiet. Jag ville se något annat än de vanliga slingorna. Jag hamnade på Djurgården, med resten av Stockholm, men det gjorde inget. Det blev en underbar löprunda, flack och fin, och jag kunde maxa varenda steg. Jag ville aldrig sluta. Så jag sprang hela vägen hem och slutade på 13,5 kilometer.  

Om jag summerar veckans löpning blir det närmare 55 kilometer. Det känns riktigt bra och jag assar mig själv genom att göra piruetter hela vägen ner i soffan.

Just ja, lite sent, men glad påsk på er!