Fem lediga slöa dagar är himla skönt, men tydligen ingen vidare uppladdning inför ett långpass. Eller så hade jag bara en dålig dag i dag. 

Det lovade så gott, att endast iförd shorts- och t-shirt, springa 13 kilometer. Men det blev snarare lufsa. När munnen dammar efter tre kilometer och höfterna är så trötta att det känns som att rumpan ska trilla av efter nio är det inte roligt. Flera gånger tänkte jag, äh nu går jag i stället, men på något vis motade jag bort de tankarna och lyckades tuffa på hela vägen hem. Tur att det alltid känns lika bra efteråt, kanske till och med extra bra en sån här gång.