Jag och chefen fick finbesök på lunchen i dag – löparcoachen L-G Skoog, just hemkommen från Portugal.

Enligt L-G får man som tjej kalla sig löpare först när man sprungit milen på 45 minuter. Så där har jag någon minut som ska kapas. Men jag tror det löser sig framöver. 

Veckans löpschema ser ut så här. ”Tuff” enligt coachen. Intervallerna brände jag av i går. De andra två passen känns nu lite mer som en walk in the park.

Pass 1. Tröskelintervaller 3 x 8 min i 4.50-5.00 fart. Vila 3 min jogg.

Pass 2. Backrunda ca 8-10 km. Dra på i uppförsbackarna och löp avslappnat nerför.

Pass 3. Långpass på slät bana 75-85 min i 6.00-6.10 fart. 

Dagar som dessa är det lätt att vakna. Lätt att klä sig i en tunnare jacka, lätt att slippa vantar, lätt att traska med raska steg till jobbet. 

Jag får lust att slänga om i mitt schema och byta styrketräningen mot löpning igen, trots att fötterna värker och benen är intervalltrötta efter gårdagen. 

Det råder fredagsmys här på redaktionen. Vi har haft bullfest, någon har dragit upp volymen på Spotify och chefen boostar alla med glada tillrop om helgen. Utanför fönstret är dock fredagsmyset lika med noll. Grått och blött.

I kroppen har jag däremot en finare känsla som dröjer sig kvar efter gårdagens dubbelpass. Det är lite mjukt och stelt på en och samma gång. Det passar perfekt med en vilodag i dag och så laddar jag mentalt för ett långpass i helgen.

Om nu väderleken tillåter.

Tänker inte bedröva er med bilder från en regnig huvudstad, i stället tar vi en från i förrgår. Om vi håller tummarna riktigt hårt kanske det ser ut så här i morgon när vi vaknar…

Träningen den här veckan har gått i motvind. Kroppen har varit trött och segstartad. Jag har varit snäll mot den och tillåtit mig själv att ta det lite lugnare. I går ställde jag in ett gympass och tog en promenad i stället.

Men i dag blir det andra bullar. Nu är kroppen på hugget igen. Så planen är att ge den vad den ber om – i dubbel dos. Först yoga på lunchen (sedan en yogaplåtning direkt efteråt då jag är uppvärmd och smidig) och i kväll hänger jag med fästmannen på hans favoritpass – crosstraining. 

Tur att jag har laddat med spenatlasagne i dagarna två. Nu ska här byggas muskler!

Den här veckan råder det så kallad pressvecka här i stan där nya kollektioner visas upp. Så medan vi längtar efter sommar (ja, eller bara vår) så är det höstens och vinterns trender som skyltas på presskontoren. På träningsfronten är det ändå som vanligt – färg och härliga mönster. 

Dagen började med fotgymnastik i nya Nike free +3. Vi struttade runt som ankor där i gräset och efter en kvart var mina fötter helt slut. Helst skulle man köra barfota, men mina fötter är såna fryslortar så jag behöll skorna på. En sak är i alla fall säkert – fossingarna ska få gympa oftare. Barfotaskor har jag dock inte riktigt fastnat för ännu, eftersom de kräver så mycket inkörning men vem vet. De finns då flera som både är snygga och funktionella, även från Merell.

Under Armour fortsätter med knalliga toner främst i cerise. Drop of mindfullness gör däremot tvärtom och kör mer på grått och svart. Och även om jag inte längtar efter vintern så ser jag ändå fram emot alla snygga underställ som dyker upp, till exempel de mönstrade från Kari Traa. 

Intervaller – check.

Coreträning – check.

Matlådor (vegetarisk lasagne) för två dagar framöver – check.

Små mål att jobba emot är alltid bra i fall motivationen tryter (som min ibland gör av vissa övningar). Därför avslutade jag corepasset med att testa hur länge jag kan stå med god teknik i plankan. När hela kroppen skakade stannade jag klockan och nu har jag en tid att klå nästa gång.

Jag har turen att känna en fantastisk löpcoach, LG Skoog. Han har sytt ihop ett träningsprogram till mig som så småningom ska ta mig hela vägen till Lidingöloppet. Förra veckan ägnade jag mig mest åt återhämtning men nu växlar jag upp. Så här ser veckan ut:

Pass 1. Distanslöpning 12 km i stegrad fart (börja på 6.00- avsluta i 4.50).

Pass 2. Intervall 6 x 4 min i 4.20-4.30 fart. Vila 2 min gå/ jogg.

Pass 3. Långpass på kuperad bana 70-80 min. Fart ca 5.50-6.00.

Redan nu får jag pirr i magen av tanken på att stå vid starten och ladda för 3 mil. Tur att jag har fem månader på mig att toppa både form och envishet.

Nu kör vi!

Foto: Magnus Sandberg

Pizza som träningsmat? Ja visst, i min värld fungerar det utmärkt. Dessutom galet gott om man gör den själv. Med färska råvaror, kryddor, pepparsalami, prosciuttoskinka, tomater, championer och mozzarella i magen tog jag mig an 11 lugna kilometer i dag. Vårsolens återkomst hjälpte att bära benen runt och det lilla snöslask som låg kvar är antagligen borta i morgon. Skönt!

Och så här gjorde jag degen:

25 gram jäst
2,5 dl vatten
4 dl vetemjöl + 3 dl dinkelmjöl
3 msk olja
1 tsk salt
1 tsk socker

Rör ihop jäst och vatten (som värmts till 37 grader). Arbeta in resten av ingredienserna. Låt jäsa under duk i 30-40 minuter. Dela degen i fyra delar och kavla ut med mycket mjöl. Proppa med tomatsås och goa grejor. Mums!

Jag tjatar alltid på mina vänner och min familj när jag kommer hem från våra Wellnessresor att de borde följa med. Men alla tror att man måste vara en träningsnörd för att uppskatta det. Nej, nej, nej. Dock finns risken att du kanske har blivit en när du kommer hem…!

Det är en sådan fantastisk upplevelse som är svår att beskriva i ord. Så många härliga människor och möten. Och när veckan börjar lida mot sitt slut är det alltid någon som säger att de aldrig trodde att de skulle palla (eller att de skulle vilja) träna så mycket. Och att de blivit inspiererade att fortsätta på samma hälsosamma bana när de kommer hem igen (fast då med ett träningspass om dagen och inte tre).

Om bara några veckor går vår Hälsoresa till Portugal. Då kommer det att finnas en massa nya träningsformer att testa. Allt från mjuk och lugn yoga eller svängiga dansklasser till lärorik stavgångsskola eller tabataintervaller. Nytt för den här resan är att vi tar med oss Musse Hasselvall och Usama Aziz som skapat den galet roliga träningsformen ruffietranining. Spana in den här videon så förstår du vad jag menar med galen.

Oj vad vi ska stångas och kramas i Portugal Nina!

Foto: Stefan Mattsson